Notater: Alf-Inge`s Hjemmeside

Notater

Treff 451 til 500 av 3,040

#	Notater	Linket til
451	Ca 429 Kvenland	Snærsson, Torri (I4617)
452	Ca 430 Svade Jotun (Svaða jötuns) Han var fra Dovre Svade var sønn av Hjørvard Helgesson og Helga Fridleifsdodder (ikke bekreftet) Svade var gift med Åshild. datter av kong Eystein i Hedmark, de hadde barna Hødd og Rolf Kilder http://heimskringla.no/wiki/Landnamabogen Svási Tilnavn / fordanskning: Svase (jætte). Lokalitet: Dovre, Norge. Relationer: Stamfader til Bødvar den Hvide. Kilder: Landnamabogen: 266. http://www.norsesaga.no/hvorledes-norge-ble-bosatt.html "Midt på vinteren kom de til Hedmark hvor en konge som het Hrolf i Berg hersket. Han var sønn av Svade jotun nordenfra Dovre, og Åshild, datter til kong Eystein som lenge hadde styrt over Hedmark. Hrolf i Berg hadde tatt Goi og giftet seg med henne, men da hun hørte at bror hennes, Nor, var kommet, for hun og Hrolf i mot ham og Hrolf gav seg i Nors vold og ble hans mann. Etter dette dro Nor til veitsle hos mågen sin og der giftet Nor seg" med Hadd, datter til Svade jotun, og søster til Hrolf.	Hjordvarsson, Svade (I11275)
453	Ca 447 Alfheim Nor Torrason, Legendarisk konge av Noregr (Norveg) Nor var født i Kvenland,sønn at Torre, moren er ukjent Med første kone hadde han sønnen Raun, Nor var gift med Hødd, de hadde sønnene Thrond og Gard Nor og Gor lette etter søsteren sin. Nor hadde store slag vestenfor Kjølen og de kongene som het: Vee og Vei, Hunding og Heming ble felt av ham. Nor la så under seg alt land helt til havet. Brødrene møttes i den fjorden som nå heter Norafjord. Derfra for Nor opp på Kjølen og kom der som det heter Ulfamoar, deretter dro han gjennom Østerdalen og siden til Vermaland, til den innsjøen som heter Vænir, og så til havet. Hele dette landet la Nor under seg, alt vestenfor denne grensa. Dette landet kalles nå Norge. Midt på vinteren kom de til Hedmark hvor en konge som het Hrolf i Berg hersket. Han var sønn av Svade jotun nordenfra Dovre, og Åshild, datter til kong Eystein som lenge hadde styrt over Hedmark. Hrolf i Berg hadde tatt Goi og giftet seg med henne, men da hun hørte at bror hennes, Nor, var kommet, for hun og Hrolf i mot ham og Hrolf gav seg i Nors vold og ble hans mann. Etter dette dro Nor til veitsle hos mågen sin og der giftet Nor seg med Hadd, datter til Svade jotun, og søster til Hrolf. Så for kong Nor vestover tilbake til havet, og der møtte han Gor, sin bror. Han var da kommet nord fra Dumbshaf og hadde lagt under seg alle øyer på veien, både bebodde og ubebodde. Brødrene delte nå riket mellom seg slik at Nor skulle ha alt fastlandet nordenfra Jotunheimen og sør til Alfheim; det heter nå Norge. Gor skulle ha alle øyene som lå til babord for skipet hans, når han seilte nordover langs land. Hentet fra http://www.norsesaga.no/hvorledes-norge-ble-bosatt.html Nórr Tilnavn / fordanskning: Nor Lokalitet: Norge Relationer: Broder til Goa og Gor. Kilder: Landnamabogen: 266 Noter: Knyttes til sagnet om Norges opståen. Hentet fra http://heimskringla.no/wiki/Landnamabogen 266	Torresson, Nor (I4618)
454	Ca 465-505 Alfheim Raum den gamle Norsson Han var sønn av Nor og hans første kone. Raum var gift 2 ganger, først Bergdis, de hadde sønnnene Bjørn, Brand og Raum. Hans andre kone var Hild, de hadde sønnene Gudrød, Hauk, Hadding og Hring Raum, sønn av kong Nor', tok riket etter far sin. Han hadde Alfheim og et rike så vidt som elvene rant, der som de oppstod. Derfra falt Lågen øst gjennom dalen til Mjøsa, så Vorma i Glomma og denne til havet. Fra Vorma renner Rauma gjennom Romsdalen. Fra Vorma renner Eystrielva gjennom Østerdalen og til Veneren og derfra gjennom Gøtaelv til havet. Kong Raum hadde drikkelag i jula med Bergfinn, sønn av Thrym jotun fra Vorma og gikk da i seng med Bergdis, hans søster. Etter dette fikk hun tre sønner: Bjørn, Brand og Alf. Alf ble fostret av Bergfinn og ble kalt Finnalf. Bjørn bodde hos sin mor og ble kalt Jotunbjørn. Hun sendte Brand til Rauma, hans far, som ga ham til gudene; han ble kalt Gudbrand. Kong Raum ga ham den dalen som het Gudbrandsdalen, Jotunbjørn ga han Raumsdal og Alf Østerdalen og alt nord for Veneren og fra Gøtaelv og nord til Glomma. Dette ble da kalt Alfheim." Raum den gamle fikk senere Hild, datter til Gudrød den gamle, sønn til kong Sølve, som først ryddet der det nå heter Solør. Og sønnene hans var Gudrød, Hauk, Hadding og Hring. Gudrød var konge etter sin far og alle hans ættmenn var konger. Eystein illråd var sønnen hans. Han satte hunden sin, Saur, til konge over Inntrønderne fordi de hadde drept Ønund, sønnen hans, som han hadde satt som landsvokter. http://www.norsesaga.no/hvorledes-norge-ble-bosatt.html fra Flateyarbok:	Noresson, Raum (I11799)
455	Catharina hann bli 92 år gammal innan hon dog "av ålderdom som enka i Örnäs".	Laestander, Chatarina Larsdotter (I6099)
456	caut.m. Hans Skivenes og Ole uti Vaagen Kilde: Kirkebok for Askvold 1715-1718, side 90b.	Familie: Ananias Tobiesøn / Synneva Johannesdatter (F6085)
457	Cecilia ble som voksen sendt av Erling Skakke til Värmland i Sverige i 1177, hvor hun ble gift med Folkvid lagmann. Etter at kong Sverre hadde seiret over kong Magnus Erlingson, giftet han henne 1184 bort til sin lendmann Bård Guttormsson på Rein. Cecilia hadde forlatt sin mann Folkvid og reist tilbake til Norge – fordi hun «elsket ham lite». Kong Sverre satset mye på tilslutning fra Bård Guttormson til Rein. Dette viser seg blant annet at han lot sin «søster» Cecilia erklære at ekteskapet med Folkvid lagmann var ugyldig og giftet henne med Bård. Ekteskapet mellom Bård Guttormsson og Cecilia ble mislikt av kirken og anfektet flere ganger ettersom ekteskapet ikke var blitt erklært ugyldig og Folkvid lagmann ennå levde. Da erkebiskop Øystein gjorde innvendinger, hevdet hun at hun aldri hadde vært virkelig gift med Folkvid, men bare vært hans frille. Tyve år senere tok imidlertid erkebiskop Eirik det standpunkt at hun hadde vært lovlig gift med Folkvid, og at ekteskapet med Bård derfor var ugyldig. I ekteskapet med Bård Guttormsson ble Cecilia mor til den senere kongen, Inge Bårdsson (død 23. april 1217). Cecilia døde kort tid etter denne fødselen i 1185. Med den tidligere ektemannen, Folkvid lagmann, hadde Cecilia den siden så kjente sønnen Håkon Galen (død 1214). Håkon Galen var jarl i Norge og tronpretendent. I ekteskapet med Kristina Nilsdatter, datterdatter til Erik den hellige, fikk Håkon en sønn som ble døpt Knut . Cecilias andre ektemann Bård Guttormson på Rein døde 3. april 1194, i Bergen. Ekteskapet deres ble knappe året gammelt og ektemannen overlevde hustruen med 9 år.	Sigurdsdatter, Cecilla (I285)
458	Charlotte f 12.01.1988	Rølvåg, Elin (I870)
459	Childerik 1 var de saliske frankernes konge fra 457 til han døde. Han tilhørte merovingerdynastiet. Han etterfulgte sin far Merovech som konge, ifølge tradisjonen var dette i 457 eller 458. Med sin frankiske krigerbande etablerte han sin hovedstad i Tournai på områder han hadde fått som foederati av romerne, og for en tid levde han i fred med sine allierte. Han beseiret i 463 sammen med den romerske generalen Aegidius, som var basert i Soissons, vestgoterne som håpet å utvide sitt rike langs breddene til Loire. Etter at Aegidius døde, hjalp Childerik først comes (greve) Paul av Angers i å beseire goterne og ta bytte. Odoaker nådde Angers først, men Childerik ankom dagen etter og et slag fulgte. Grev Paul ble drept og Childerik tok byen. Etter å ha befridd Angers, fulgte han etter en saksisk krigerbande til øyene ved munningen til Loire, og massakrerte dem der. Han sluttet seg senere til Odoaker i en allianse, ifølge Gregorius av Tours, for å stoppe en bande av alemannere som ønsket å invadere Italia. Dette er alt som vites om ham, og det er ikke sikre fakta. Fortellingene om at han ble utvist av frankerne, viss kvinner han tok, om hans opphold på 8 år i Thüringen med kong Basin og hans kone Basina, om hans retur da en trofast tjener rådet ham om at han trygt kunne gjøre dette ved å sende ham et halvt stykke gull som han hadde brutt med ham og om dronning Basines ankomst i Tournai som han giftet seg med, er legender som kommer fra Gregorius' Libri Historiarum. Han døde i 481 og ble gravlagt i Tournai, og hans sønn Klodvig ble frankernes konge. Han døde i 0481 og ble gravlagt i Tournai. Childeriks grav ble oppdaget i 1653 av en murer som reparerte kirken Saint-Brice i Tournai da utallige verdifulle gjenstander ble funnet, et rikt utsmykket sverd, et smykke, juveler av gull og gullmynter, hode av en okse i gull og en ring med inskripsjonen CHILDERICI REGIS - Childeriks kongen - som identifiserte graven. Rundt 300 gullbier var også i funnet. Erkehertug Leopold William, spansk guvernør i Nederland, fikk publisert funnet på latin, og skatten gikk først til habsburgerne i Wien, så som en gave til Ludvig 14., som ikke var imponert over dem og lagret dem i sitt kongelige bibliotek som ble Bibliotheque nationale de France etter revolusjonen. Napoleon Bonaparte var mer imponert av Childeriks bier, og siden han var på leting etter et heraldisk symbol til å toppe de franske liljene, slo han seg til ro med Childeriks bier som symbol for det franske imperiet. Natten mellom 5. og 6.november 1831 var Childeriks skatt blant de 80 kiloene som ble stjålet fra biblioteket og smeltet ned til rent gull. Noen få deler ble skaffet til rette hvor de ble gjemt i Seinen, inkludert 2 av biene, men spor etter skatten eksisterer nå bare i de fine utskjæringene som ble gjort da den ble funnet, og i noen reproduksjoner som ble gjort for habsburgerne.	von Franken, Childerik (I10667)
460	Christen Michelsøn (ca. 1650-1732) var bruker av bnr. 2 (1 pund) på Bjerklien (Bjerklia) i Hemnes 1690-1714. Fra 1715 til 1718 delte han bruket (12 mark) med svigersønnen, der fra 1718 overtok hele bruket. Mantall 1664-66 https://media.digitalarkivet.no/ft10041005203037 Manntall 1701 https://media.digitalarkivet.no/ft10041010283063 Død 1733 https://media.digitalarkivet.no/kb20071005630271	Michelsøn, Christen (I8292)
461	Christoffer 1. (1219-1259), dansk konge 1252-1259, søn af kong Valdemar 2. Sejr.  Da kong Abel Valdemarssøn blev dræbt i 1252, opholdt hans ældste søn, Valdemar, sig i Frankrig. Han skyndte sig hjem for at overtage kronen, men arresteredes af ærkebiskoppen af Köln, Konrad Lotharssøn af Ahr-Hochstaden. Her blev han holdt som fange indtil de schauenburgske grever af Holsten betalte løsepengene for ham i 1253. Da han kom til Danmark, er Christoffer imidlertid blevet valgt til konge. Hermed var der grundlagt en strid mellem den ældre og yngre linje af kongehuset, der kom til at vare i flere årtier. Christoffer blev kronet i Lund domkirke juledag 1252.  Christoffer iværksatte en aktion for at få sin broder Erik 4. Plovpenning anerkendt som martyr eller helgen. Formålet var at få brændemærket Valdemars fader, Abel, som brodermorder og dermed udelukke hans slægt fra tronfølgen. Og han begyndte at samle oplysninger om undere, der var sket ved Eriks grav. Abels tilhængere var naturligvis imod forsøget. Forholdet mellem kongen og kirken blev imidlertid stadig forværret. Ærkebiskop Jakob Erlandsen, der med pavens velsignelse blev indsat på bispesædet i Lund, var tilhænger af en stærk og uafhængig kirke og kom i strid med kongen om bl.a. gejstliges ledingspligt og skattepligt. Jakob Erlandsen var på mødrene side af Hvideslægten, der var tilhængere af Abel. Det kom til udtryk, da Jakob Erlandsen nægtede at krone Christoffers søn, Erik, til medkonge og tronfølger.  Forholdet forværredes af, at kongen krævede, at kirken og ikke mindst de rige biskopper skulle stille med mænd og midler til kampen mod Abel-slægten. I 1256 samlede ærkebispen rigets øverste til et møde i Vejle, hvor de vedtog konstitutionen "Cum Ecclesia Daciana". Heri står, at riget vil blive lyst i interdikt (dvs. forbud mod alle kirkelige handlinger), hvis kongen udsætter gejstlige for overgreb. I vinteren 1257-1258 gik de holstenske grever, på anmodning fra Jakob Erlandsen og for at sikre deres nevøs arveret til hertugdømmet Sønderjylland, til angreb på Danmark, men angrebet blev afværget. I februar 1259 blev Jakob Erlandsen arresteret af mecklenburgske krigsfolk. Ifølge en beretning blev han til spot og spe iført en verdslig dragt med en hue af rævehaler på hovedet, fik bundet sine fødder og blev kastet i fængsel. Ærkebispesædet i Lund og kort efter roskildebispen Peder Skjalmsen Bang, der var i familie med Jakob Erlandsen, lyste interdikt over kongen.  Sverige og Norge havde indgået en alliance mod Danmark, før Christoffer blev konge. I 1256 foretog Håkon 6. Magnusson af Norge et plyndringstogt ind i Halland. I 1257 blev der indgået et forlig mellem Christoffer, Håkon og Birger Jarl Magnusson, som var regent af Sverige. I 1256 og igen i 1258 var der bondeoprør i Danmark, men oprørene blev slået ned. I 1259 gjorde fyrst Jaromar 2. af Rügen, der var Erik Abelssøns svigerfar, landgang på Sjælland og indtog København. Før Christoffer nåede at reagere, døde han den 29. maj 1259 i Ribe. Han blev begravet i Ribe Domkirke af den lokale biskop på trods af det lyste interdikt. Christoffer var gift med Margrete Sambiria Samborsdatter af Pommerellen. Sammen fik de sønnerne Erik (Glipping), Valdemar og Niels samt døtrene Mechthilde, Margrete og Ingeborg.	av Danmark, Kristofer I (I10127)
462	Christopher Pedersen Graae Sorenskriver i Lofoten i tiden 1661—1691. Han bodde på Berg, Hol - gnr 66/1 Vestvågøy ca 1630 Christopher er født i Slagense, Danmark sønn av Peder Graae, moren er ukjent 1651 Han giftet seg med Anne Lauritsdatter, de hadde datteren Maren. 1658 Christopher Graa ble borger i Bergen den 14. september, han bodde da i Vågan i Lofoten 1662 Christopher Graa er stadfestet som sorenskriver i Lofoten fogderi den 3. november 1662. Han bodde på Berg. I 1667 kjøpte Sorenskriver Graae Berg gård. I matrikkelen 1667 heter det om hans gård Berg med Bergsdalen: «Haffuerfornøden brendeved, ingen anden herlighed til forbedring». Gårdens skyld er 2 ½ våg. Oppsitteren Christopher Graa eier, bygger og bruker hele gården. Han sår 3 tønner korn og holder en besetning på 10 kyr, 2 ungnaut, 6geiter, 6 sauer og 2 hester. Han begynte straks som jekteskipper, en tradisjon som hadde fulgt gården. Graa var mer forretningsmann enn sorenskriver. Han eide bl.a. også fiskeværet Brandsholmen, og her drev han forretning under vinterfisket, og hjemme på Berg resten av året. Men at han ofret seg i den grad for sitt jektebruk og sin handel, resulterte i at han ble satt under tiltale for slett embetsførsel. For å få beholde sorenskriverembetet, måtte han i 1667 oppgi sitt borgerskap i Bergen. Men jektebruket fortsatte han imidlertid med til sin død. Graa var en grunnrik mann. Han eide et jordegods på 43 våger, spredt over hele Lofoten, dessuten også jekt med fullt tilbehør, og 10 båter, som fembøringer, åttringer og mindre båter. I Bergen hadde han en bror som var kjøpmann. Han brukte gården Fygle som underbruk I matrikkelen 1667 bruker sorenskriver Christopher Graa gården Fygle i Hol som underbruk , mens bispen i Trondhjem er eier : Utsæden er 3 ½ tønnebygg". Der holdes 10 kyr, 2 ungnaut, 9 geiter, 9 sauer og 2 hester på denne gård. «Har litt brenneved av bjørk, samt ligger noget ubeleilig og(har) ingen herlighet til forbedring». Gårdens skyld er som tidligere 2 våger. I 1677 har han husmannen Hans til hjelp med gårdsdriften på Fygle, og det kunne han velsaktens trenge. 1681 Hans husstand på Berg besto av lofotkaren Daniel Ludvigsen, drengen Peder Søfrensen, 4 fosterbarn, 4 arbeidsdrenger og 4 tjenestetøser. Han forteller selv at han hadde hester som ikke bruktes til annet enn til høykjøring omsomrene, da han ingen pløying hadde. 1690 Christopher dør 1691 Det ble holdt skifte etter Christopher Graae den 20. 2. 1691 Mellom hans kone Anne Lauritsdatter og dattersønnene 1. Hans Hansen Jentoft 14 år, 2. Iver Jentoft 4 år, datterdøtene 3. Kirsti Sophie Jentoft 4. Bergitte Margrete Jentoft 12 år 5. Anne Jentoft 6 år Svigersønnen Hans Jentoft var verge for døtrene,. Formue 6290-1-12. Gjeld 826- 4-13. Boets innhold: Gull, umerket sølv, penger, jekt. jord . Koppskatt og Folkeskatt 1681 . Skifte etter Christopher Graa	Graae, Christopher Pedersen (I3449)
463	Cild 'the Great' thegn in Sussex, Ealdorman in Devonshire. Vi vet ikke hvem Wulfnoth var, navnet var almindelig i England dengang. Mest sannsynlig var han den Wulfnoth som ble plyndret i 1009 i West-Saxon. Wulfnoth ble landforvist under Ethelred. 1	Aethelmaer Cild the Great (I7646)
464	Cild thegn in Sussex	Wulfnoth Cild (I5861)
465	comte de Carcassonne	de Carcassonne et de Rasez, Roger I (I7806)
466	Corneliusdtr	Lennertsdatter, Berthe (I5697)
467	Count in Haspengau	von Vliermal, Immo von Vliermal (I11556)
468	Count of Amiens, omtalt 801	von Amiens, Richard (I8628)
469	Count of Autun, Duke of Burgundy	von Burgund, Richard le Justicier (I8631)
470	Count of Auxerre	Konrad II (I8616)
471	Count of Paris	Bego (I8599)
472	Count of Paris	de Roussillon, Gerhard I (I8600)
473	Count Palatine of Lower-Lorraine	Pusillus, Hermann (I8571)
474	Count Palatine, død etter 10,10.890	Adalhard (I8604)
475	Då han är 23 år, 1788, står Abraham Carlberg som hyttmästare. Den unge hyttmästaren bör ha varit en eftertraktad äktenskaps kandidat bland de yngre kvinnorna i Arjeplogs socken. Hans friarfärd går till nybygget Gustavsholm och till nybyggaren och klockaren Pehr Olofssons dotter, Brita. de gifter de sig 1793 och då väntar Brita sitt andra barn. Under åren 1793 - 1803 står familjen under "Bruksfolket, Adolf-ström" i kommunionboken 8) för Arjeplogs socken. Av samma bok får vi veta att Abraham Carlberg ej är närvarande åren 1797, 1799 och 1802. Posten som hyttmästare kan inte ha varit någon lättsam uppgift. Då man studerar Nasafjällsbolagets verksamhet åren 1770 - 1810, hittar man många likheter med dagens företagsetableringar i Norrlands inland. Företaget har redan från starten svårigheter och de fortsätter under hela perioden. Ekonomin är ansträngd, extra uttaxeringar måste göras och redan 1778 begär ägarna ett lån hos K M:t. De ansvariga ledarna för verksamheten avlöser varandra. Majoren Johan Fredrik Carpelan lämnar direktionsbefattningen i bolaget år 1785 för att bli landshövding. Under några år finns kaptenen Georg Reinhold Palmstruch, en av intressenterna, som ansvarig för driften. Notarien Fredrik Jonsson kommer till Adolfström 1796 och blir kvar ungefär fem år. Hans förvaltaretid betyder fortsatta problem för bolaget. Delägarna måste återigen skjuta till friskt kapital. Enligt en rättegång mot Jonsson i Piteå 1802, där Abraham Carlberg var närvarande, hade cirka 70 lottägare under fyra år satsat 7 240 Rdr. Under Jonssons år vid silververket ligger också driften vid hyttan nere åren 1797 - 1800. Då notarien lämnar bruket överlåter han sina rättigheter i bolaget till den tidigare omnämnde majoren Stael von Holstein, som var en av Jonssons större borgenärer. Majoren är ingen bergsman, men han lämnar Stockholm och flyttar trots detta upp till Adolfström och övertar ledningen för bolaget från 1802. Som en notis kan nämnas, att majoren och hans son, Carl Georg, hade blivit anhållna i samband med mordet på Gustav III. Myndigheterna misstänkte dem för att ha haft vetskap om planerna, men de släpptes och förklarades oskyldiga. Stael von Holstein var ingen gruvexpert och därför tog han med sig f d brukspatronen Leonard Horneman från Dannemora upp till Adolfström. Denne stod för det bergverkstekniska kunnandet. Majoren själv var mer intresserad av jordbrukstekniska frågor. Hans tes var, att en förutsättning för gruvdriften vid Nasa-fjäll var en fast arbetarstam och den skulle åstadkommas genom kolonisering och uppodling av lappmarken. Han satte också genast igång med sitt uppodlingsarbete i bland annat Adolfström och Kasker. 1 Adolfström dikades t ex nära 1 000 tunn-land myr- och ängsmark till en kostnad av cirka 1300 Rdr. Han råkar dock snart i ekonomiska svårigheter. Bruksdriften ger honom knappast några inkomster, medan odlingsarbetet drar stora summor. 1 mars 1807 får han 3000 Rdr i statligt stöd på vissa villkor. I beslutet sägs bl. a. att 2000 Rdr skall användas för att undersöka om det lönar sig att fortsätta gruvdriften. Det stipuleras vidare, att undersökningen ej skall göras av bolaget utan lämnas ut på entrepenad. Majoren får också andra penningbidrag. Kung Gustav IV Adolf är intresserad av verksamheten för uppodling och lämnar åren 1805 - 1808 ett årligt bidrag med 1000 Rdr. Den nyss nämnda undersökningen, om det skulle löna sig att fortsätta gruvdriften, hade varit aktuell långt tidigare. Redan 1782 fanns ett detaljerat förslag om att indriva den s.k sydvästra Stollen in under Stollgruvan i Nasa och göra ett genomslag. År 1808 kostnadsberäknades arbetet till 2296 Rdr och lämnades ut rå anbud av Bergskollegium. Abraham Carlberg fick arbetet på ett anbud på 1700 Rdr. Hyttmästaren hade rekommenderats av brukspatron Horneman, som i brev till Bergs-kollegium skriver "...Han känner folket, kan tala med lappar-na på deras eget språk, känner gruvarbetet och är en pålitlig man...." Etreprenadkontraktet mellan Bergskollegium och Carlberg innehåller ett antal detaljerade villkor. Arbetet skall påbörjas 1808 och göras klart under följande år. Entreprenören, hyttmästaren, skall stå för alla redskap och allt material som behövs. Samtidigt skall all malm som erhålls under arbetet tillfalla honom. 1 samma kontrakt åtar sig Bergskollegium att skriva till landshövdingen i Umeå och uppmana denne att genom olika åtgärder, underlätta för Carlberg att genomföra arbetet. Landshövdingeämbetet utfärdar en skrivelse den 30/5 1808, där det sägs, att åborna i Arjeplog skulle "...genast och vid laga ansvar sig infinna för att skjutsning emottaga samt till destinerad ort mot betalning framforsla...." Kronolänsmannen i Arjeplog skulle samtidigt lämna Carlberg all den hjälp han kunde behöva för att genomföra transporterna. Landshövdingens brev lästes upp i Arjeplogs kyrka den femtonde maj, men då var snöföret i fjällen i stort sett borta och det innebar, att arbetet inte kunde starta under 1808 utan fick lov att uppskjutas. I april året därpå, hade länsmannen kallat sexton nybyggare med hästar för att utföra transporter upp till Nasafjäll för Carlbergs räkning. Ingen nybyggare ställde upp och hyttmästaren fick själv se till att den proviant och det material, som kunde behövas under arbetet, fraktades upp till gruvan. Man hämtade också en del verktyg och förnödenheter från Norge. Arbetet kunde påbörjas i maj och fortsättas till i september, då vintern var i antågande, utan att man kunnat göra något genomslag. I april 1810 återupptogs arbetet och bedrevs under sommaren fram till sista augusti, då man gjorde ett genomslag. Resultatet var negativt. Någon ny malm hade man inte funnit. Kostnaden för entreprenaden översteg anbudet med ca 500 Rdr. Detta var slutet för gruvdriften i Nasafjäll. Det var också slutet på majoren Stael von Holsteins tid som ledare för bolaget. Hans ekonomiska bekymmer hade inte ändrats. Hösten 1809 hade han begärt hos riksdagen att under sex år få ett årligt bidrag med 2000 Rdr. Pengarna skulle användas till att stödja hans odlingsverksamhet. Riksdagen avslog hans begäran och majorens drömmar om sig själv som den store kolonisatören och uppodlaren i lappmarken gick om intet. År 1810 lämnar han majorsgården i Adolfström och sitt norr-ländska äventyr. Han är utfattig och ruinerad. Fordringsägarna är många och den störste långivaren inom Arjeplogs socken är hyttmästaren Carlberg. Det är dessa fakta som ligger bakom ett brev, som omtalas av Brome'. Majoren skall i ett brev vid sin flyttning ha överlämnat all sin lösegendom till Carlberg. Möbler, redskap, husgeråd, kreatur m. m korn alltså i hyttmästarens ägo. Detta kan också utläsas av den bouppteckning, som upprättas efter Abraham Carlbergs död. Jag skall längre fram återkomma till den. Nasafjälls andra epok var till ända. gruvdriften hade inneburit stora ekonomiska satsningar av intressenter och enskilda. För många människor medförde engagemanget ruin. Nybyggare och samer hade länge stått i opposition till bolaget och dess verksamhet och bland dem måste nedläggelsen ha mottagits med till fredsställelse. Där fanns nu gruvan och hyttplatsen med byggnader, inventarier och redskap som en påminnelse om ett misslyckande.. Både Brome och Petrus Læstadius berättar i sina skrifter om vad som sker i Nasafjäll och Adolfström under åren närmast efter 1810. Abraham Carlberg spelar, enligt de båda, en framträdande roll i sammanhanget. Silververksbolaget hade inte upphört, men det fanns ingen direktör och ingen styrelse. Carlberg började efter 1810 att sälja ut bolagets inventarier och tillhörigheter. Mycket av godset gick till Norge och ibland till långväga spekulanter, Dé kom till exempel ända från Stavanger. Oftast samlades uppköparna vid hyttplatsen i Adolfström och man kan anta, att då affärerna gjordes upp firade man detta och festade om. Plötsligt slog dock verkligheten till. Sommaren 1821 fanns en annons införd i Post & Inrikes Tidningar. Där kungörs att några av Nasafjälls silververks lottägare kallar till bolagsstämma i Råneå. En bolagsstämma brukar innebära en genomgång av bolagets ställning, en summering av tillgångar och skulder. En granskning av Carlbergs förehavanden, åren efter 1810, skulle otvivelaktigt ha berett honom svårigheter. Hyttmästaren slapp dock denna granskning. Det är en av de sista septemberdagarna 1821. Hyttplatsen vid Adolfström ligger de. I en kåta på södra sidan av Laisälven, mitt för Adolfström, finns samen Sjul Larsson. Han ser plötsligt något ovanligt vid hyttplatsen. Rök stiger upp mot morgonhimlen och följs av eldsflammor. Elden sprider sig och följande morgon är hyttan, kvarnen och malmboden borta. Branden innebär naturligtvis, att det är omöjligt att göra någon redovisning av bolagets inventarier, verktyg och andra materialier. Branden, som ödelade hyttplatsens byggnader, men skonade bostadshusen, kom mycket lägligt. Så tyckte också många Arjeplogsbor. Deras misstankar och anklagelser riktades mot Abraham Carlberg och fördes också vidare till myndigheterna. Förre gruvfogden Carl Laestadius skriver brev till bergmästare Quensel den 14 okt. 1821. Där påstår han, att man i Arjeplog allmänt anser, att Carlberg är den som ligger bakom branden. Laestadius själv är av samma åsikt och han säger om sin forne medarbetare i bolaget "...ty mannens levnad är liderlig..." Den rättsliga maktens företrädare, länsman Vallström, har också att rapportera branden. Han uppger bl. a att Carlberg vid tiden för branden uppehöll sig i några samebyar nära Adolfström. De båda brevskrivarnas anklagelser och antydningar får inte stå oemotsagda. Carlberg, som fått kännedom om breven, begär avskrift av dem hos bergmästaren. Han kommenterar sina vedersakare ...Dessa goda män äro mina vänner, men tadlanden söka övertyga mig, att vänner kunna och ingå i dårars förmak; nog av, möjligt är, de kunna även vara skurkar, fast de äro gråhåriga..." Mönstret mot en misstänkt tycks aldrig förändras. Den "allmänna opinionen är alltid snabb att uttala sin åsikt, Den avger ofta sin dom, innan någon rättslig prövning skett och innan den misstänktes skuld eller oskuld klarlagts. Hade Abraham Carlberg något att göra med branden vid hyttan? Det får vi aldrig veta. Bruksbranden kom aldrig att prövas av rätten och den misstänktes roll i sammanhanget blev aldrig klarlagd. Förklaringar: Kommunionbok = här infördes uppgifter om församlings bornas nattvards gång. Stoll = dagort; vågrät gång som leder in i malmberget. Källa : Individen i historien en släktkrönika Av Sam Engman Strömsund….	Carlberg, Abreham d.y (I153)
476	Dag Åleson, Konge av Ringeriket Dag var sønn av Åle (Oli) Hans kone er ukjent, De hadde sønnen Oleif Dag var gift med Thora Drengjamor, og de hadde ni sønner. Den ene het Oli, den andre Åm, den tredje Jøfur og den fjerde Arngrim. Oli var far til Dag, far til Oleif, far til Hring, far til Olaf, far til Helge, far til Sigurd hjerte, far til Ragnhild, mor til Harald hårfagre. Haralds ætt ble kalt Døglinger. Arngrim eide Eyfuru. Sønnen deres var Angantyr berserk. http://www.norsesaga.no/hvorledes-norge-ble-bosatt.html	Åleson, Dag II av Ringerike (I4665)
477	Dag Halvdanson, konge i Ringeriket, Stamfar til Dølingene Han var sønn av Halvdan den Gamle og Almveiga .Dag var gift med Thora. De hadde 9 sønner, Oli, Åm, Jøfur, Arngrim, Fraadmar, Gyrd, Freker, Josurmar, Alv den gamle. Dag var gift med Thora Drengjamor, og de hadde ni sønner. Den ene het Oli, den andre Åm, den tredje Jøfur og den fjerde Arngrim. Oli var far til Dag, far til Oleif, far til Hring, far til Olaf, far til Helge, far til Sigurd hjerte, far til Ragnhild, mor til Harald hårfagre. Haralds ætt ble kalt Døglinger. Arngrim eide Eyfuru. Sønnen deres var Angantyr berserk. " 18. Dag aatte Thora, drengemoder, fødtes i æt der fremste kjemper: Fraadmar og Gyrd og Freker to, Aam, Josurmar, Alv den gamle; verdt, det at vide, vil du end mere? http://heimskringla.no/wiki/Hyndlukvad_(Hyndlolj%C3%B3%C3%BE)	Halvdanson, Dag I av Ringerike (I4662)
478	Daniel Edin (1701-08), f. på 1650-talet i Junsele s:n, son till bonden Salomon Danielsson i byn Eden. Intogs i Hsands gymn. 1676 och blef stud. i Åbo 1680. Han förordnades år 1687 i juli att uppehålla gudstjänsten i Jockmock som vikarie för den oduglige Andreas Marci Grubb, utn. våren 1693 till komm. i Åsele och bosatte sig här. Vid sammanträde i Hsands domkapitel 18 sept. 1693 taltes om »Orsilla lappmark, som nu blifvit enskildt pastorat, om dn. Edin, som blef dit förordnad i våras, kan anförtros att sittia pastor. Därtill svarades af hr præsule, att han ingalunda vore duglig, och tycker man kunna taga någon allvarsam kaplan, som både unger vore och kunde resa kring i kotterne att förhöra lappallmogen i deras christendom och till gudeligit lefverne förmana och således i dess ställe sättia Edin igen. Præsul tyckte dn. Hambrin vara lämplig, men då får dn. Edin intet rum, och ingen kan taga honom derifrån med mindre han får någon annan lägenhet igen; oansedt han icke fått fullmakt, så blef han lijkwisst förvissad om tjensten förrän denna ordningen om pastoraten kom. Mr Chr. Anzenius (då design. khde i Piteå) begär, att hans fader må få söka K. M:jt att behålla Orsilla till annexa under sitt pastorat Anundsjö nu som tillförne, det hr præsul gerna medgaf, om han kan något vinna.» Efter Beckii död erhöll Edin emellertid pastoratet år 1701, men afled redan 26 november 1708.	Edin, Daniel (I6120)
479	Daniel Jensen kom til Astafjord i 1701 med jektene fra Bergen. Det er trolig han var enkemann og hadde en datter med seg, Ermegaard. Hans søster var det neppe, som i 1714 var fosterdatter hos Ole Povelsen på Kråkerø, og som ble gift med Søren Tobiassen (1687-1755) fra Grøtland. Dette ekteparet hadde blant flere barn sønnen Jon Sørensen, født ca. 1724. Han ble 16. juli 1748 gift i Trondenes kirke med Synnøve Maria Olsdatter fra Sandstrand, født ca. 1726. Dette ekteparets eldste datter får navnet Ermegaard. Hvem andre enn sin mor var det som Jon Sørensen oppkalte her?	Jensen, Daniel (I3169)
480	Danielbruket Mantall 1701 Hedtle https://www.digitalarkivet.no/view/206/pc00000000626083 Død 1710 62 år https://media.digitalarkivet.no/kb20070228290434	Andersson, Antonius (I8157)
481	Danmarks Adels Aarbog, Thiset, Hiort-Lorenzen, Bobé, Teisen., (Dansk Adelsforening), [1884 - 2011]., DAA 1891:160, b.	Lunge, Apelone Vincentsdatter (I4207)
482	Dansk rigsråd 1365 http://www.roskildehistorie.dk/stamtavler/adel/Kettelhut/Kettelhodt.htm	Ketelhod, Matthias (I11470)
483	Dåp https://media.digitalarkivet.no/kb20050503010477	Pedersen, Conrad (I12148)
484	Dåp https://media.digitalarkivet.no/view/10034/58 Ekteskap https://media.digitalarkivet.no/view/39703/127	Berntsøn, Bertinus Matias (I8136)
485	Dåp https://media.digitalarkivet.no/view/2651/17087/2 Ekteskap https://media.digitalarkivet.no/view/16721/173 Død på reise i Trondheim https://www.digitalarkivet.no/kb20070213650585	Pettersen, Martin Magnus (I11668)
486	Dåp https://www.digitalarkivet.no/kb20050503031094 Død https://www.digitalarkivet.no/kb20050503020432	Johnsdatter, Jacobea (I8069)
487	Dåp https://www.digitalarkivet.no/kb20051024011006 Died in hospital after air strike on MT Mil 40 in Hammerfest	Berntsøn, Johan Oberg (I8137)
488	Dåp https://www.digitalarkivet.no/kb20070215650339	Berntsøn, Koldevin Leonard (I8134)
489	Dåp https://www.digitalarkivet.no/kb20070928650525 FT 1801 Wiik https://www.digitalarkivet.no/census/person/pf01058464002367 Død https://www.digitalarkivet.no/kb20050503020439	Jacobsdatter, Ellen (I8084)
490	Dåp https://www.digitalarkivet.no/view/255/pd00000003216686	Øyen, Johan Petter (I12004)
491	Dåp https://www.digitalarkivet.no/view/255/pd00000003913970	Haugan, Valborg Marie (I11996)
492	Dåp https://www.digitalarkivet.no/view/255/pd00000004451818	Øyen, Martin (I12003)
493	Dåp https://www.digitalarkivet.no/view/255/pd00000006234811	Kondratsen, Petra Josefine (I2116)
494	Dåp https://www.digitalarkivet.no/view/255/pd00000006235231	Kondratsen, Emil Marselius (I2113)
495	Dåp https://www.digitalarkivet.no/view/255/pd00000006248814 FT 1920 Langø https://www.digitalarkivet.no/census/person/pf01074228002970	Kondratsen, Rikard (I2115)
496	Dåp https://www.digitalarkivet.no/view/255/pd00000006252054 Død liten	Kondratsen, Inga Kristine (I12149)
497	Dåp https://www.digitalarkivet.no/view/255/pd00000006252949	Kondratsen, Johan Martin (I12150)
498	Dåp https://www.digitalarkivet.no/view/255/pd00000006253405	Kondratsen, Helga Kristine (I12151)
499	Dåp https://www.digitalarkivet.no/view/255/pd00000012538040	Haugan, Aagot Marie (I592)
500	Minst en nålevende eller privat person er linket til dette notatet. Detaljer ikke tilgjengelig.	Haugan, Leif (I593)

Notater

Linket til

451

Ca 429 Kvenland

452

Ca 430

Svade Jotun (Svaða jötuns)
Han var fra Dovre
Svade var sønn av Hjørvard Helgesson og Helga Fridleifsdodder (ikke bekreftet)
Svade var gift med Åshild. datter av kong Eystein i Hedmark, de hadde barna Hødd og Rolf
Kilder
http://heimskringla.no/wiki/Landnamabogen
Svási Tilnavn / fordanskning: Svase (jætte). Lokalitet: Dovre, Norge. Relationer: Stamfader til Bødvar den Hvide. Kilder: Landnamabogen: 266.
http://www.norsesaga.no/hvorledes-norge-ble-bosatt.html
"Midt på vinteren kom de til Hedmark hvor en konge som het Hrolf i Berg hersket. Han var sønn av Svade jotun nordenfra Dovre, og Åshild, datter til kong Eystein som lenge hadde styrt over Hedmark. Hrolf i Berg hadde tatt Goi og giftet seg med henne, men da hun hørte at bror hennes, Nor, var kommet, for hun og Hrolf i mot ham og Hrolf gav seg i Nors vold og ble hans mann. Etter dette dro Nor til veitsle hos mågen sin og der giftet Nor seg" med Hadd, datter til Svade jotun, og søster til Hrolf.

Hjordvarsson, Svade (I11275)

453

Ca 447 Alfheim

Nor Torrason, Legendarisk konge av Noregr (Norveg)
Nor var født i Kvenland,sønn at Torre, moren er ukjent
Med første kone hadde han sønnen Raun,
Nor var gift med Hødd, de hadde sønnene Thrond og Gard

Nor og Gor lette etter søsteren sin. Nor hadde store slag vestenfor Kjølen og de kongene som het: Vee og Vei, Hunding og Heming ble felt av ham. Nor la så under seg alt land helt til havet. Brødrene møttes i den fjorden som nå heter Norafjord. Derfra for Nor opp på Kjølen og kom der som det heter Ulfamoar, deretter dro han gjennom Østerdalen og siden til Vermaland, til den innsjøen som heter Vænir, og så til havet. Hele dette landet la Nor under seg, alt vestenfor denne grensa. Dette landet kalles nå Norge.

Midt på vinteren kom de til Hedmark hvor en konge som het Hrolf i Berg hersket. Han var sønn av Svade jotun nordenfra Dovre, og Åshild, datter til kong Eystein som lenge hadde styrt over Hedmark. Hrolf i Berg hadde tatt Goi og giftet seg med henne, men da hun hørte at bror hennes, Nor, var kommet, for hun og Hrolf i mot ham og Hrolf gav seg i Nors vold og ble hans mann. Etter dette dro Nor til veitsle hos mågen sin og der giftet Nor seg med Hadd, datter til Svade jotun, og søster til Hrolf.

Så for kong Nor vestover tilbake til havet, og der møtte han Gor, sin bror. Han var da kommet nord fra Dumbshaf og hadde lagt under seg alle øyer på veien, både bebodde og ubebodde.

Brødrene delte nå riket mellom seg slik at Nor skulle ha alt fastlandet nordenfra Jotunheimen og sør til Alfheim; det heter nå Norge. Gor skulle ha alle øyene som lå til babord for skipet hans, når han seilte nordover langs land.
Hentet fra http://www.norsesaga.no/hvorledes-norge-ble-bosatt.html
Nórr Tilnavn / fordanskning: Nor Lokalitet: Norge Relationer: Broder til Goa og Gor. Kilder: Landnamabogen: 266 Noter: Knyttes til sagnet om Norges opståen.
Hentet fra http://heimskringla.no/wiki/Landnamabogen 266

Torresson, Nor (I4618)

454

Ca 465-505 Alfheim

Raum den gamle Norsson
Han var sønn av Nor og hans første kone. Raum var gift 2 ganger, først Bergdis, de hadde sønnnene Bjørn, Brand og Raum. Hans andre kone var Hild, de hadde sønnene Gudrød, Hauk, Hadding og Hring
Raum, sønn av kong Nor', tok riket etter far sin. Han hadde Alfheim og et rike så vidt som elvene rant, der som de oppstod. Derfra falt Lågen øst gjennom dalen til Mjøsa, så Vorma i Glomma og denne til havet. Fra Vorma renner Rauma gjennom Romsdalen. Fra Vorma renner Eystrielva gjennom Østerdalen og til Veneren og derfra gjennom Gøtaelv til havet.
Kong Raum hadde drikkelag i jula med Bergfinn, sønn av Thrym jotun fra Vorma og gikk da i seng med Bergdis, hans søster. Etter dette fikk hun tre sønner: Bjørn, Brand og Alf. Alf ble fostret av Bergfinn og ble kalt Finnalf. Bjørn bodde hos sin mor og ble kalt Jotunbjørn. Hun sendte Brand til Rauma, hans far, som ga ham til gudene; han ble kalt Gudbrand. Kong Raum ga ham den dalen som het Gudbrandsdalen, Jotunbjørn ga han Raumsdal og Alf Østerdalen og alt nord for Veneren og fra Gøtaelv og nord til Glomma. Dette ble da kalt Alfheim."
Raum den gamle fikk senere Hild, datter til Gudrød den gamle, sønn til kong Sølve, som først ryddet der det nå heter Solør. Og sønnene hans var Gudrød, Hauk, Hadding og Hring. Gudrød var konge etter sin far og alle hans ættmenn var konger. Eystein illråd var sønnen hans. Han satte hunden sin, Saur, til konge over Inntrønderne fordi de hadde drept Ønund, sønnen hans, som han hadde satt som landsvokter.
http://www.norsesaga.no/hvorledes-norge-ble-bosatt.html fra Flateyarbok:

Noresson, Raum (I11799)

455

Catharina hann bli 92 år gammal innan hon dog "av ålderdom som enka i Örnäs".

Laestander, Chatarina Larsdotter (I6099)

456

caut.m. Hans Skivenes og Ole uti Vaagen
Kilde: Kirkebok for Askvold 1715-1718, side 90b.

Familie: Ananias Tobiesøn / Synneva Johannesdatter (F6085)

457

Cecilia ble som voksen sendt av Erling Skakke til Värmland i Sverige i 1177, hvor hun ble gift med Folkvid lagmann. Etter at kong Sverre hadde seiret over kong Magnus Erlingson, giftet han henne 1184 bort til sin lendmann Bård Guttormsson på Rein. Cecilia hadde forlatt sin mann Folkvid og reist tilbake til Norge – fordi hun «elsket ham lite». Kong Sverre satset mye på tilslutning fra Bård Guttormson til Rein. Dette viser seg blant annet at han lot sin «søster» Cecilia erklære at ekteskapet med Folkvid lagmann var ugyldig og giftet henne med Bård.
Ekteskapet mellom Bård Guttormsson og Cecilia ble mislikt av kirken og anfektet flere ganger ettersom ekteskapet ikke var blitt erklært ugyldig og Folkvid lagmann ennå levde. Da erkebiskop Øystein gjorde innvendinger, hevdet hun at hun aldri hadde vært virkelig gift med Folkvid, men bare vært hans frille. Tyve år senere tok imidlertid erkebiskop Eirik det standpunkt at hun hadde vært lovlig gift med Folkvid, og at ekteskapet med Bård derfor var ugyldig.
I ekteskapet med Bård Guttormsson ble Cecilia mor til den senere kongen, Inge Bårdsson (død 23. april 1217). Cecilia døde kort tid etter denne fødselen i 1185. Med den tidligere ektemannen, Folkvid lagmann, hadde Cecilia den siden så kjente sønnen Håkon Galen (død 1214). Håkon Galen var jarl i Norge og tronpretendent. I ekteskapet med Kristina Nilsdatter, datterdatter til Erik den hellige, fikk Håkon en sønn som ble døpt Knut . Cecilias andre ektemann Bård Guttormson på Rein døde 3. april 1194, i Bergen. Ekteskapet deres ble knappe året gammelt og ektemannen overlevde hustruen med 9 år.

Sigurdsdatter, Cecilla (I285)

458

Charlotte f 12.01.1988

Rølvåg, Elin (I870)

459

Childerik 1 var de saliske frankernes konge fra 457 til han døde. Han tilhørte merovingerdynastiet. Han etterfulgte sin far Merovech som konge, ifølge tradisjonen var dette i 457 eller 458. Med sin frankiske krigerbande etablerte han sin hovedstad i Tournai på områder han hadde fått som foederati av romerne, og for en tid levde han i fred med sine allierte. Han beseiret i 463 sammen med den romerske generalen Aegidius, som var basert i Soissons, vestgoterne som håpet å utvide sitt rike langs breddene til Loire. Etter at Aegidius døde, hjalp Childerik først comes (greve) Paul av Angers i å beseire goterne og ta bytte. Odoaker nådde Angers først, men Childerik ankom dagen etter og et slag fulgte. Grev Paul ble drept og Childerik tok byen. Etter å ha befridd Angers, fulgte han etter en saksisk krigerbande til øyene ved munningen til Loire, og massakrerte dem der. Han sluttet seg senere til Odoaker i en allianse, ifølge Gregorius av Tours, for å stoppe en bande av alemannere som ønsket å invadere Italia. Dette er alt som vites om ham, og det er ikke sikre fakta. Fortellingene om at han ble utvist av frankerne, viss kvinner han tok, om hans opphold på 8 år i Thüringen med kong Basin og hans kone Basina, om hans retur da en trofast tjener rådet ham om at han trygt kunne gjøre dette ved å sende ham et halvt stykke gull som han hadde brutt med ham og om dronning Basines ankomst i Tournai som han giftet seg med, er legender som kommer fra Gregorius' Libri Historiarum. Han døde i 481 og ble gravlagt i Tournai, og hans sønn Klodvig ble frankernes konge.

Han døde i 0481 og ble gravlagt i Tournai. Childeriks grav ble oppdaget i 1653 av en murer som reparerte kirken Saint-Brice i Tournai da utallige verdifulle gjenstander ble funnet, et rikt utsmykket sverd, et smykke, juveler av gull og gullmynter, hode av en okse i gull og en ring med inskripsjonen CHILDERICI REGIS - Childeriks kongen - som identifiserte graven. Rundt 300 gullbier var også i funnet. Erkehertug Leopold William, spansk guvernør i Nederland, fikk publisert funnet på latin, og skatten gikk først til habsburgerne i Wien, så som en gave til Ludvig 14., som ikke var imponert over dem og lagret dem i sitt kongelige bibliotek som ble Bibliotheque nationale de France etter revolusjonen. Napoleon Bonaparte var mer imponert av Childeriks bier, og siden han var på leting etter et heraldisk symbol til å toppe de franske liljene, slo han seg til ro med Childeriks bier som symbol for det franske imperiet. Natten mellom 5. og 6.november 1831 var Childeriks skatt blant de 80 kiloene som ble stjålet fra biblioteket og smeltet ned til rent gull. Noen få deler ble skaffet til rette hvor de ble gjemt i Seinen, inkludert 2 av biene, men spor etter skatten eksisterer nå bare i de fine utskjæringene som ble gjort da den ble funnet, og i noen reproduksjoner som ble gjort for habsburgerne.

von Franken, Childerik (I10667)

460

Christen Michelsøn (ca. 1650-1732) var bruker av bnr. 2 (1 pund) på Bjerklien (Bjerklia) i Hemnes 1690-1714. Fra 1715 til 1718 delte han bruket (12 mark) med svigersønnen, der fra 1718 overtok hele bruket.

Mantall 1664-66
https://media.digitalarkivet.no/ft10041005203037

Manntall 1701
https://media.digitalarkivet.no/ft10041010283063

Død 1733
https://media.digitalarkivet.no/kb20071005630271

Michelsøn, Christen (I8292)

461

Christoffer 1. (1219-1259), dansk konge 1252-1259, søn af kong Valdemar 2. Sejr.  Da kong Abel Valdemarssøn blev dræbt i 1252, opholdt hans ældste søn, Valdemar, sig i Frankrig. Han skyndte sig hjem for at overtage kronen, men arresteredes af ærkebiskoppen af Köln, Konrad Lotharssøn af Ahr-Hochstaden. Her blev han holdt som fange indtil de schauenburgske grever af Holsten betalte løsepengene for ham i 1253. Da han kom til Danmark, er Christoffer imidlertid blevet valgt til konge. Hermed var der grundlagt en strid mellem den ældre og yngre linje af kongehuset, der kom til at vare i flere årtier. Christoffer blev kronet i Lund domkirke juledag 1252.  Christoffer iværksatte en aktion for at få sin broder Erik 4. Plovpenning anerkendt som martyr eller helgen. Formålet var at få brændemærket Valdemars fader, Abel, som brodermorder og dermed udelukke hans slægt fra tronfølgen. Og han begyndte at samle oplysninger om undere, der var sket ved Eriks grav. Abels tilhængere var naturligvis imod forsøget. Forholdet mellem kongen og kirken blev imidlertid stadig forværret. Ærkebiskop Jakob Erlandsen, der med pavens velsignelse blev indsat på bispesædet i Lund, var tilhænger af en stærk og uafhængig kirke og kom i strid med kongen om bl.a. gejstliges ledingspligt og skattepligt. Jakob Erlandsen var på mødrene side af Hvideslægten, der var tilhængere af Abel. Det kom til udtryk, da Jakob Erlandsen nægtede at krone Christoffers søn, Erik, til medkonge og tronfølger.  Forholdet forværredes af, at kongen krævede, at kirken og ikke mindst de rige biskopper skulle stille med mænd og midler til kampen mod Abel-slægten. I 1256 samlede ærkebispen rigets øverste til et møde i Vejle, hvor de vedtog konstitutionen "Cum Ecclesia Daciana". Heri står, at riget vil blive lyst i interdikt (dvs. forbud mod alle kirkelige handlinger), hvis kongen udsætter gejstlige for overgreb. I vinteren 1257-1258 gik de holstenske grever, på anmodning fra Jakob Erlandsen og for at sikre deres nevøs arveret til hertugdømmet Sønderjylland, til angreb på Danmark, men angrebet blev afværget. I februar 1259 blev Jakob Erlandsen arresteret af mecklenburgske krigsfolk. Ifølge en beretning blev han til spot og spe iført en verdslig dragt med en hue af rævehaler på hovedet, fik bundet sine fødder og blev kastet i fængsel. Ærkebispesædet i Lund og kort efter roskildebispen Peder Skjalmsen Bang, der var i familie med Jakob Erlandsen, lyste interdikt over kongen.  Sverige og Norge havde indgået en alliance mod Danmark, før Christoffer blev konge. I 1256 foretog Håkon 6. Magnusson af Norge et plyndringstogt ind i Halland. I 1257 blev der indgået et forlig mellem Christoffer, Håkon og Birger Jarl Magnusson, som var regent af Sverige. I 1256 og igen i 1258 var der bondeoprør i Danmark, men oprørene blev slået ned. I 1259 gjorde fyrst Jaromar 2. af Rügen, der var Erik Abelssøns svigerfar, landgang på Sjælland og indtog København. Før Christoffer nåede at reagere, døde han den 29. maj 1259 i Ribe. Han blev begravet i Ribe Domkirke af den lokale biskop på trods af det lyste interdikt. Christoffer var gift med Margrete Sambiria Samborsdatter af Pommerellen. Sammen fik de sønnerne Erik (Glipping), Valdemar og Niels samt døtrene Mechthilde, Margrete og Ingeborg.

av Danmark, Kristofer I (I10127)

462

Christopher Pedersen Graae
Sorenskriver i Lofoten i tiden 1661—1691.
Han bodde på Berg, Hol - gnr 66/1 Vestvågøy

ca 1630 Christopher er født i Slagense, Danmark sønn av Peder Graae, moren er ukjent
1651 Han giftet seg med Anne Lauritsdatter, de hadde datteren Maren.
1658 Christopher Graa ble borger i Bergen den 14. september, han bodde da i Vågan i Lofoten
1662 Christopher Graa er stadfestet som sorenskriver i Lofoten fogderi den 3. november 1662. Han bodde på Berg.
I 1667 kjøpte Sorenskriver Graae Berg gård.
I matrikkelen 1667 heter det om hans gård Berg med Bergsdalen: «Haffuerfornøden brendeved, ingen anden herlighed til forbedring». Gårdens skyld er 2 ½ våg. Oppsitteren Christopher Graa eier, bygger og bruker hele gården. Han sår 3 tønner korn og holder en besetning på 10 kyr, 2 ungnaut, 6geiter, 6 sauer og 2 hester.
Han begynte straks som jekteskipper, en tradisjon som hadde fulgt gården. Graa var mer forretningsmann enn sorenskriver. Han eide bl.a. også fiskeværet Brandsholmen, og her drev han forretning under vinterfisket, og hjemme på Berg resten av året. Men at han ofret seg i den grad for sitt jektebruk og sin handel, resulterte i at han ble satt under tiltale for slett embetsførsel. For å få beholde sorenskriverembetet, måtte han i 1667 oppgi sitt borgerskap i Bergen. Men jektebruket fortsatte han imidlertid med til sin død. Graa var en grunnrik mann. Han eide et jordegods på 43 våger, spredt over hele Lofoten, dessuten også jekt med fullt tilbehør, og 10 båter, som fembøringer, åttringer og mindre båter. I Bergen hadde han en bror som var kjøpmann. Han brukte gården Fygle som underbruk

I matrikkelen 1667 bruker sorenskriver Christopher Graa gården Fygle i Hol som underbruk , mens bispen i Trondhjem er eier : Utsæden er 3 ½ tønnebygg". Der holdes 10 kyr, 2 ungnaut, 9 geiter, 9 sauer og 2 hester på denne gård. «Har litt brenneved av bjørk, samt ligger noget ubeleilig og(har) ingen herlighet til forbedring». Gårdens skyld er som tidligere 2 våger. I 1677 har han husmannen Hans til hjelp med gårdsdriften på Fygle, og det kunne han velsaktens trenge.
1681 Hans husstand på Berg besto av lofotkaren Daniel Ludvigsen, drengen Peder Søfrensen, 4 fosterbarn, 4 arbeidsdrenger og 4 tjenestetøser. Han forteller selv at han hadde hester som ikke bruktes til annet enn til høykjøring omsomrene, da han ingen pløying hadde.
1690 Christopher dør
1691 Det ble holdt skifte etter Christopher Graae den 20. 2. 1691 Mellom hans kone Anne Lauritsdatter og dattersønnene 1. Hans Hansen Jentoft 14 år, 2. Iver Jentoft 4 år, datterdøtene 3. Kirsti Sophie Jentoft 4. Bergitte Margrete Jentoft 12 år 5. Anne Jentoft 6 år Svigersønnen Hans Jentoft var verge for døtrene,. Formue 6290-1-12. Gjeld 826- 4-13. Boets innhold: Gull, umerket sølv, penger, jekt. jord

. Koppskatt og Folkeskatt 1681
. Skifte etter Christopher Graa

Graae, Christopher Pedersen (I3449)

463

Cild 'the Great' thegn in Sussex, Ealdorman in Devonshire. Vi vet ikke hvem Wulfnoth var, navnet var almindelig i England dengang. Mest sannsynlig var han den Wulfnoth som ble plyndret i 1009 i West-Saxon.
Wulfnoth ble landforvist under Ethelred. 1

Aethelmaer Cild the Great (I7646)

464

Cild thegn in Sussex

Wulfnoth Cild (I5861)

465

comte de Carcassonne

de Carcassonne et de Rasez, Roger I (I7806)

466

Corneliusdtr

Lennertsdatter, Berthe (I5697)

467

Count in Haspengau

von Vliermal, Immo von Vliermal (I11556)

468

Count of Amiens, omtalt 801

von Amiens, Richard (I8628)

469

Count of Autun, Duke of Burgundy

von Burgund, Richard le Justicier (I8631)

470

Count of Auxerre

Konrad II (I8616)

471

Count of Paris

Bego (I8599)

472

Count of Paris

de Roussillon, Gerhard I (I8600)

473

Count Palatine of Lower-Lorraine

Pusillus, Hermann (I8571)

474

Count Palatine, død etter 10,10.890

Adalhard (I8604)

475

Då han är 23 år, 1788, står Abraham Carlberg som hyttmästare. Den unge hyttmästaren bör ha varit en eftertraktad äktenskaps kandidat bland de yngre kvinnorna i Arjeplogs socken. Hans friarfärd går till nybygget Gustavsholm och till nybyggaren och klockaren Pehr Olofssons dotter, Brita. de gifter de sig 1793 och då väntar Brita sitt andra barn. Under åren 1793 - 1803 står familjen under "Bruksfolket, Adolf-ström" i kommunionboken 8) för Arjeplogs socken.
Av samma bok får vi veta att Abraham Carlberg ej är närvarande åren 1797, 1799 och 1802. Posten som hyttmästare kan inte ha varit någon lättsam uppgift. Då man studerar Nasafjällsbolagets verksamhet åren 1770 - 1810, hittar man många likheter med dagens företagsetableringar i Norrlands inland.
Företaget har redan från starten svårigheter och de fortsätter under hela perioden. Ekonomin är ansträngd, extra uttaxeringar måste göras och redan 1778 begär ägarna ett lån hos K M:t. De ansvariga ledarna för verksamheten avlöser varandra. Majoren Johan Fredrik Carpelan lämnar direktionsbefattningen i bolaget år 1785 för att bli landshövding. Under några år finns kaptenen Georg Reinhold Palmstruch, en av intressenterna, som ansvarig för driften.
Notarien Fredrik Jonsson kommer till Adolfström 1796 och blir kvar ungefär fem år. Hans förvaltaretid betyder fortsatta problem för bolaget. Delägarna måste återigen skjuta till friskt kapital. Enligt en rättegång mot Jonsson i Piteå 1802, där Abraham Carlberg var närvarande, hade cirka 70 lottägare under fyra år satsat 7 240 Rdr. Under Jonssons år vid silververket ligger också driften vid hyttan nere åren 1797 - 1800.
Då notarien lämnar bruket överlåter han sina rättigheter i bolaget till den tidigare omnämnde majoren Stael von Holstein, som var en av Jonssons större borgenärer. Majoren är ingen bergsman, men han lämnar Stockholm och flyttar trots detta upp till Adolfström och övertar ledningen för bolaget från 1802. Som en notis kan nämnas, att majoren och hans son, Carl Georg, hade blivit anhållna i samband med mordet på Gustav III.
Myndigheterna misstänkte dem för att ha haft vetskap om planerna, men de släpptes och förklarades oskyldiga. Stael von Holstein var ingen gruvexpert och därför tog han med sig f d brukspatronen Leonard Horneman från Dannemora upp till Adolfström. Denne stod för det bergverkstekniska kunnandet. Majoren själv var mer intresserad av jordbrukstekniska frågor. Hans tes var, att en förutsättning för gruvdriften vid Nasa-fjäll var en fast arbetarstam och den skulle åstadkommas genom kolonisering och uppodling av lappmarken.
Han satte också genast igång med sitt uppodlingsarbete i bland annat Adolfström och Kasker. 1 Adolfström dikades t ex nära 1 000 tunn-land myr- och ängsmark till en kostnad av cirka 1300 Rdr. Han råkar dock snart i ekonomiska svårigheter. Bruksdriften ger honom knappast några inkomster, medan odlingsarbetet drar stora summor. 1 mars 1807 får han 3000 Rdr i statligt stöd på vissa villkor. I beslutet sägs bl. a. att 2000 Rdr skall användas för att undersöka om det lönar sig att fortsätta gruvdriften. Det stipuleras vidare, att undersökningen ej skall göras av bolaget utan lämnas ut på entrepenad. Majoren får också andra penningbidrag. Kung Gustav IV Adolf är intresserad av verksamheten för uppodling och lämnar åren 1805 - 1808 ett årligt bidrag med 1000 Rdr.
Den nyss nämnda undersökningen, om det skulle löna sig att fortsätta gruvdriften, hade varit aktuell långt tidigare. Redan 1782 fanns ett detaljerat förslag om att indriva den s.k sydvästra Stollen in under Stollgruvan i Nasa och göra ett genomslag. År 1808 kostnadsberäknades arbetet till 2296 Rdr och lämnades ut rå anbud av Bergskollegium. Abraham Carlberg fick arbetet på ett anbud på 1700 Rdr.
Hyttmästaren hade rekommenderats av brukspatron Horneman, som i brev till Bergs-kollegium skriver "...Han känner folket, kan tala med lappar-na på deras eget språk, känner gruvarbetet och är en pålitlig man...." Etreprenadkontraktet mellan Bergskollegium och Carlberg innehåller ett antal detaljerade villkor. Arbetet skall påbörjas 1808 och göras klart under följande år. Entreprenören, hyttmästaren, skall stå för alla redskap och allt material som behövs. Samtidigt skall all malm som erhålls under arbetet tillfalla honom. 1 samma kontrakt åtar sig Bergskollegium att skriva till landshövdingen i Umeå och uppmana denne att genom olika åtgärder, underlätta för Carlberg att genomföra arbetet. Landshövdingeämbetet utfärdar en skrivelse den 30/5 1808, där det sägs, att åborna i Arjeplog skulle "...genast och vid laga ansvar sig infinna för att skjutsning emottaga samt till destinerad ort mot betalning framforsla...."
Kronolänsmannen i Arjeplog skulle samtidigt lämna Carlberg all den hjälp han kunde behöva för att genomföra transporterna. Landshövdingens brev lästes upp i Arjeplogs kyrka den femtonde maj, men då var snöföret i fjällen i stort sett borta och det innebar, att arbetet inte kunde starta under 1808 utan fick lov att uppskjutas. I april året därpå, hade länsmannen kallat sexton nybyggare med hästar för att utföra transporter upp till Nasafjäll för Carlbergs räkning. Ingen nybyggare ställde upp och hyttmästaren fick själv se till att den proviant och det material, som kunde behövas under arbetet, fraktades upp till gruvan. Man hämtade också en del verktyg och förnödenheter från Norge. Arbetet kunde påbörjas i maj och fortsättas till i september, då vintern var i antågande, utan att man kunnat göra något genomslag.
I april 1810 återupptogs arbetet och bedrevs under sommaren fram till sista augusti, då man gjorde ett genomslag. Resultatet var negativt. Någon ny malm hade man inte funnit. Kostnaden för entreprenaden översteg anbudet med ca 500 Rdr. Detta var slutet för gruvdriften i Nasafjäll. Det var också slutet på majoren Stael von Holsteins tid som ledare för bolaget. Hans ekonomiska bekymmer hade inte ändrats.
Hösten 1809 hade han begärt hos riksdagen att under sex år få ett årligt bidrag med 2000 Rdr. Pengarna skulle användas till att stödja hans odlingsverksamhet. Riksdagen avslog hans begäran och majorens drömmar om sig själv som den store kolonisatören och uppodlaren i lappmarken gick om intet.
År 1810 lämnar han majorsgården i Adolfström och sitt norr-ländska äventyr. Han är utfattig och ruinerad.
Fordringsägarna är många och den störste långivaren inom Arjeplogs socken är hyttmästaren Carlberg. Det är dessa fakta som ligger bakom ett brev, som omtalas av Brome'. Majoren skall i ett brev vid sin flyttning ha överlämnat all sin lösegendom till Carlberg. Möbler, redskap, husgeråd, kreatur m. m korn alltså i hyttmästarens ägo. Detta kan också utläsas av den bouppteckning, som upprättas efter Abraham Carlbergs död.
Jag skall längre fram återkomma till den. Nasafjälls andra epok var till ända. gruvdriften hade inneburit stora ekonomiska satsningar av intressenter och enskilda. För många människor medförde engagemanget ruin. Nybyggare och samer hade länge stått i opposition till bolaget och dess verksamhet och bland dem måste nedläggelsen ha mottagits med till fredsställelse. Där fanns nu gruvan och hyttplatsen med byggnader, inventarier och redskap som en påminnelse om ett misslyckande.. Både Brome och Petrus Læstadius berättar i sina skrifter om vad som sker i Nasafjäll och Adolfström under åren närmast efter 1810.
Abraham Carlberg spelar, enligt de båda, en framträdande roll i sammanhanget. Silververksbolaget hade inte upphört, men det fanns ingen direktör och ingen styrelse. Carlberg började efter 1810 att sälja ut bolagets inventarier och tillhörigheter. Mycket av godset gick till Norge och ibland till långväga spekulanter, Dé kom till exempel ända från Stavanger. Oftast samlades uppköparna vid hyttplatsen i Adolfström och man kan anta, att då affärerna gjordes upp firade man detta och festade om.
Plötsligt slog dock verkligheten till. Sommaren 1821 fanns en annons införd i Post & Inrikes Tidningar. Där kungörs att några av Nasafjälls silververks lottägare kallar till bolagsstämma i Råneå. En bolagsstämma brukar innebära en genomgång av bolagets ställning, en summering av tillgångar och skulder.
En granskning av Carlbergs förehavanden, åren efter 1810, skulle otvivelaktigt ha berett honom svårigheter. Hyttmästaren slapp dock denna granskning. Det är en av de sista septemberdagarna 1821. Hyttplatsen vid Adolfström ligger de. I en kåta på södra sidan av Laisälven, mitt för Adolfström, finns samen Sjul Larsson.
Han ser plötsligt något ovanligt vid hyttplatsen. Rök stiger upp mot morgonhimlen och följs av eldsflammor. Elden sprider sig och följande morgon är hyttan, kvarnen och malmboden borta. Branden innebär naturligtvis, att det är omöjligt att göra någon redovisning av bolagets inventarier, verktyg och andra materialier. Branden, som ödelade hyttplatsens byggnader, men skonade bostadshusen, kom mycket lägligt. Så tyckte också många Arjeplogsbor.
Deras misstankar och anklagelser riktades mot Abraham Carlberg och fördes också vidare till myndigheterna. Förre gruvfogden Carl Laestadius skriver brev till bergmästare Quensel den 14 okt. 1821. Där påstår han, att man i Arjeplog allmänt anser, att Carlberg är den som ligger bakom branden.
Laestadius själv är av samma åsikt och han säger om sin forne medarbetare i bolaget "...ty mannens levnad är liderlig..." Den rättsliga maktens företrädare, länsman Vallström, har också att rapportera branden. Han uppger bl. a att Carlberg vid tiden för branden uppehöll sig i några samebyar nära Adolfström. De båda brevskrivarnas anklagelser och antydningar får inte stå oemotsagda. Carlberg, som fått kännedom om breven, begär avskrift av dem hos bergmästaren.
Han kommenterar sina vedersakare ...Dessa goda män äro mina vänner, men tadlanden söka övertyga mig, att vänner kunna och ingå i dårars förmak; nog av, möjligt är, de kunna även vara skurkar, fast de äro gråhåriga..." Mönstret mot en misstänkt tycks aldrig förändras. Den "allmänna opinionen är alltid snabb att uttala sin åsikt, Den avger ofta sin dom, innan någon rättslig prövning skett och innan den misstänktes skuld eller oskuld klarlagts.
Hade Abraham Carlberg något att göra med branden vid hyttan? Det får vi aldrig veta. Bruksbranden kom aldrig att prövas av rätten och den misstänktes roll i sammanhanget blev aldrig klarlagd.
Förklaringar:
Kommunionbok = här infördes uppgifter om församlings bornas nattvards gång.
Stoll = dagort; vågrät gång som leder in i malmberget.
Källa : Individen i historien en släktkrönika Av Sam Engman Strömsund….

Carlberg, Abreham d.y (I153)

476

Dag Åleson, Konge av Ringeriket
Dag var sønn av Åle (Oli) Hans kone er ukjent, De hadde sønnen Oleif
Dag var gift med Thora Drengjamor, og de hadde ni sønner. Den ene het Oli, den andre Åm, den tredje Jøfur og den fjerde Arngrim. Oli var far til Dag, far til Oleif, far til Hring, far til Olaf, far til Helge, far til Sigurd hjerte, far til Ragnhild, mor til Harald hårfagre. Haralds ætt ble kalt Døglinger. Arngrim eide Eyfuru. Sønnen deres var Angantyr berserk.
http://www.norsesaga.no/hvorledes-norge-ble-bosatt.html

Åleson, Dag II av Ringerike (I4665)

477

Dag Halvdanson, konge i Ringeriket, Stamfar til Dølingene
Han var sønn av Halvdan den Gamle og Almveiga .Dag var gift med Thora. De hadde 9 sønner, Oli, Åm, Jøfur, Arngrim, Fraadmar, Gyrd, Freker, Josurmar, Alv den gamle.
Dag var gift med Thora Drengjamor, og de hadde ni sønner. Den ene het Oli, den andre Åm, den tredje Jøfur og den fjerde Arngrim. Oli var far til Dag, far til Oleif, far til Hring, far til Olaf, far til Helge, far til Sigurd hjerte, far til Ragnhild, mor til Harald hårfagre. Haralds ætt ble kalt Døglinger. Arngrim eide Eyfuru. Sønnen deres var Angantyr berserk. "

18. Dag aatte Thora, drengemoder, fødtes i æt der fremste kjemper: Fraadmar og Gyrd og Freker to, Aam, Josurmar, Alv den gamle; verdt, det at vide, vil du end mere?
http://heimskringla.no/wiki/Hyndlukvad_(Hyndlolj%C3%B3%C3%BE)

Halvdanson, Dag I av Ringerike (I4662)

478

Daniel Edin (1701-08), f. på 1650-talet i Junsele s:n, son till bonden Salomon Danielsson i byn Eden. Intogs i Hsands gymn. 1676 och blef stud. i Åbo 1680. Han förordnades år 1687 i juli att uppehålla gudstjänsten i Jockmock som vikarie för den oduglige Andreas Marci Grubb, utn. våren 1693 till komm. i Åsele och bosatte sig här. Vid sammanträde i Hsands domkapitel 18 sept. 1693 taltes om »Orsilla lappmark, som nu blifvit enskildt pastorat, om dn. Edin, som blef dit förordnad i våras, kan anförtros att sittia pastor. Därtill svarades af hr præsule, att han ingalunda vore duglig, och tycker man kunna taga någon allvarsam kaplan, som både unger vore och kunde resa kring i kotterne att förhöra lappallmogen i deras christendom och till gudeligit lefverne förmana och således i dess ställe sättia Edin igen. Præsul tyckte dn. Hambrin vara lämplig, men då får dn. Edin intet rum, och ingen kan taga honom derifrån med mindre han får någon annan lägenhet igen; oansedt han icke fått fullmakt, så blef han lijkwisst förvissad om tjensten förrän denna ordningen om pastoraten kom. Mr Chr. Anzenius (då design. khde i Piteå) begär, att hans fader må få söka K. M:jt att behålla Orsilla till annexa under sitt pastorat Anundsjö nu som tillförne, det hr præsul gerna medgaf, om han kan något vinna.» Efter Beckii död erhöll Edin emellertid pastoratet år 1701, men afled redan 26 november 1708.

Edin, Daniel (I6120)

479

Daniel Jensen kom til Astafjord i 1701 med jektene fra Bergen. Det er trolig han var enkemann og hadde en datter med seg, Ermegaard. Hans søster var det neppe, som i 1714 var fosterdatter hos Ole Povelsen på Kråkerø, og som ble gift med Søren Tobiassen (1687-1755) fra Grøtland. Dette ekteparet hadde blant flere barn sønnen Jon Sørensen, født ca. 1724. Han ble 16. juli 1748 gift i Trondenes kirke med Synnøve Maria Olsdatter fra Sandstrand, født ca. 1726. Dette ekteparets eldste datter får navnet Ermegaard. Hvem andre enn sin mor var det som Jon Sørensen oppkalte her?

Jensen, Daniel (I3169)

480

Danielbruket

Mantall 1701 Hedtle
https://www.digitalarkivet.no/view/206/pc00000000626083

Død 1710 62 år
https://media.digitalarkivet.no/kb20070228290434

Andersson, Antonius (I8157)

481

Danmarks Adels Aarbog, Thiset, Hiort-Lorenzen, Bobé, Teisen., (Dansk Adelsforening), [1884 - 2011]., DAA 1891:160, b.

Lunge, Apelone Vincentsdatter (I4207)

482

Dansk rigsråd 1365

http://www.roskildehistorie.dk/stamtavler/adel/Kettelhut/Kettelhodt.htm

Ketelhod, Matthias (I11470)

483

Dåp
https://media.digitalarkivet.no/kb20050503010477

Pedersen, Conrad (I12148)

484

Dåp
https://media.digitalarkivet.no/view/10034/58

Ekteskap
https://media.digitalarkivet.no/view/39703/127

Berntsøn, Bertinus Matias (I8136)

485

Dåp
https://media.digitalarkivet.no/view/2651/17087/2

Ekteskap
https://media.digitalarkivet.no/view/16721/173

Død på reise i Trondheim
https://www.digitalarkivet.no/kb20070213650585

Pettersen, Martin Magnus (I11668)

486

Dåp
https://www.digitalarkivet.no/kb20050503031094

Død
https://www.digitalarkivet.no/kb20050503020432

Johnsdatter, Jacobea (I8069)

487

Dåp
https://www.digitalarkivet.no/kb20051024011006

Died in hospital after air strike on MT Mil 40 in Hammerfest

Berntsøn, Johan Oberg (I8137)

488

Dåp
https://www.digitalarkivet.no/kb20070215650339

Berntsøn, Koldevin Leonard (I8134)

489

Dåp
https://www.digitalarkivet.no/kb20070928650525

FT 1801 Wiik
https://www.digitalarkivet.no/census/person/pf01058464002367

Død
https://www.digitalarkivet.no/kb20050503020439

Jacobsdatter, Ellen (I8084)

490

Dåp
https://www.digitalarkivet.no/view/255/pd00000003216686

Øyen, Johan Petter (I12004)

491

Dåp
https://www.digitalarkivet.no/view/255/pd00000003913970

Haugan, Valborg Marie (I11996)

492

Dåp
https://www.digitalarkivet.no/view/255/pd00000004451818

Øyen, Martin (I12003)

493

Dåp
https://www.digitalarkivet.no/view/255/pd00000006234811