Notater: Alf-Inge`s Hjemmeside

Notater

Treff 2,951 til 3,000 av 3,040

#	Notater	Linket til
2951	VARNING FÖR SKRÖNA!!! Läs om legendbildningen på sv.wikipedia.org/wiki/Bure%C3%A4tten Född i Byrestad i Sköns socken medelpad. Han var en mäktig, rik och välförtjänt man, om vilkens bedrifter ej nämnes något. Levde omkring 1180 på fädernegården Byrestad.	Bure, Herse Falesson (I6149)
2952	VARNING FÖR SKRÖNA!!! Läs om legendbildningen på sv.wikipedia.org/wiki/Bure%C3%A4tten Han ärvde rikedom efter sin fader och bodde på Bure gård i Selånger år 1210. Hövitsman i Nordanlanden levat år 1270. Härse ska ha varit en stor säljägare och en väldigt praktfull man. Han var en mäkta lärd och wis man varför han kallades Abboten i Bure, gick med silverskenor och silverbälte. Färdigställde Bure slott till sin fars minne.	Bure, Herse Falesson (I6147)
2953	VARNING FÖR SKRÖNA!!! Läs om legendbildningen på sv.wikipedia.org/wiki/Bure%C3%A4tten Han bodde i Selånger i Medelpad, och skall levat i Konung Inge den Yngres tid (1118 till 1120-talet) vid år 1116. Han och hans söner nämnes på en runsten i Selångers Socken sålunda: Spchurdi auk Thurun Haiden auk Sihlvaster auk Herser raiste Stain dini eftir Thord Jerker Fadir sin. Vid samma tid skall en Bure i Nolby i Njurunda Socken och Medelpad levat, på hvilkens Runsten står, Backswain auk Sihlvaster auk Fridi, raiste Stain afdir Buri Fadir sin. (Ur "700 Anor Under Tio Sekel" s. 256, av Lars Bäcklund).	Tordsson, Erik Tords Jerker (I8352)
2954	VARNING FÖR SKRÖNA!!! Läs om legendbildningen på sv.wikipedia.org/wiki/Bure%C3%A4tten Han skall levat i Konung Erik Segersälls tid. Född ca 970. Blev kristen och döptes år 992 (far till Olof Skötkonung 990-talet). Bodde vid Skokloster i Uppland, där Han låtit på egen bekostnad uppbygga en Kyrka (i Byr), som länge kallades Bure kyrka och Socken. Nämnd på runsten utanför Skoklostret. Så här står det på runstenen: "Andvätt och Gullev och Gunnar och Horse och Rolev läto resa stenen efter Tord, sin fader. Fot högg in runorna." Ur "700 Anor Under Tio Sekel" s. 256, av Lars Bäcklund: Till åminnelse efter honom tages en sten vid samma Kyrkodörr, upprest av hans 5 söner med följande påskrift: "Antvitr, auk Gustaifr, auk Juhar, auk Redaifr, samt Gunnaifr laiti raisa ....... TORD Faduri sin fotr huik runar. Tord var född i staden Sigtuna och som trogen underhövding till Erik Segersäll, som var son till Kung Olof Skötkonung, stödde han idén av Erik Segersäll att bryta hedendomen och de konservativa karfterna i Uppsala och markera att ny tid inträtt som hans far Olof Skötkonung redan gjort genom att bygga en egen Kungastad Sigtuna, dit kallade Olof Engelska Myntmästare för att prägla de första svenska mynten, men asa läran, skulle leva kvar ett tag till, och som det står på Runstenen, landet hette fortfarande Svitfjord. Se svenska historien av Herman Lindqvist sidan 9-10 ) Bodde i Sigtuna och var en Under Hövding av Stormansrätt. Källa; Bure Släkten skriven av Marc Hernelind	Bry, Tord I (I8355)
2955	VARNING FÖR SKRÖNA!!! Läs om legendbildningen på sv.wikipedia.org/wiki/Bure%C3%A4tten Nils Fartengsson var Godsägare i Skön samt i Storuman , son till Fartäng den äldre. ( Nämnd 1324 - 1352 och står i Landsarkivet i Härnösand databas över Bureättlingar ) Vi vet också att i ett Pergament brev 1327 " se Olof Hersessons Anteckningar , Att Kungen upplät de Norrländska älvarna och strömmarna att bebyggas och uppodlas och Anförtrodde detta kolonisationsområde till Ärkebiskopen Olof Björnsson i Uppsala samt Fogden Johan Ingemarsson, Peter den Unge, Nikolaus Fartengsson, den sistnämnde var fader till Lagmannen Farteng unge ( Johan, Peter och Nils nämnsa komma från Norrlands ledande Ätt ) Nikolaus Fartengsson hade 1324 donerat fisket i Indals ån som hans fader Farteng d.ä. ägt, Båda medeltida breven finns kvar i riksarkivets nmedelstids avdelning Källa;Bure Släkten skriven av Marc Hernelind ( sidan 6- 8 , Elfte Generationen ) Företog 1324 en resa till Umeå som rörde fiskerättigheter. Skall då ha donerat (till vem?) fisket i "Indalså" som hans fader hade ägt. (Kan det vara han som omtalas som Nils djäkn i samma brev som Fartiegn 19 februari 1363?)	Bure, Nils Fartengsson (I6145)
2956	VARNING FÖR SKRÖNA!!! Läs om legendbildningen på sv.wikipedia.org/wiki/Bure%C3%A4tten Ska ha bott på Byrestad i Skönssocken i Medelpad och varit myndig man i Helsingland, vilket land Kung Erik 9:e med Hans och Guttorm Östanes tillhjälp vid år 1156 lade under Sveriges Crona, hvarefter han där skall blivit satt till landsdommare. Han ska ha varit Hälsingarnes anförare under bemälte Konung, då han intog Finland, där Hälsingfors och Helsinge By förmenas fått namn af hans folk.Slutligen säges han, sedan Kungen blifvit dödad vid Uppsala av Danske prins Magnus Hendriksson, hafva uppsatt och anfört Upplänningarna under denna prins, som då blev slagen år 1161 den 16 Maj. Men uti hvilken slagning Fale sjelf blev nedgjord vid den efter honom nämnde Fale Bro ej långt från Uppsala. Enligt sägnen skall han ha levat på Erik den heliges tid på 1100-talet. Han var lagman i Norrland.	Bure, Fale “Hin Gamle” (I6150)
2957	VARNING FÖR SKRÖNA!!! Läs om legendbildningen på sv.wikipedia.org/wiki/Bure%C3%A4tten Skall ha levat år 1130-1148 i Konung Ragnvald Knapphövdes och Sverker den Gamles tid (år 1135-56). (Ur "700 Anor Under Tio Sekel" s. 255, av Lars Bäcklund) Omnämns på runsten i Selånger, Medelpad.	Bure, Herse Eriksson (I6151)
2958	VARNING FÖR SKRÖNA!!! Läs om legendbildningen på sv.wikipedia.org/wiki/Bure%C3%A4tten Tycks ha levat uti Konung Inge den Äldres tid (1080-talet till 1110-talet), och synes förföljelsen emot Christendomen uti Konung Blotsweins (Blot-Sven) tid hafva nödsakat honom att flytta från Uppsala till Norrland, där som mera säkert han skall sig nedslå. (Ur "700 Anor Under Tio Sekel" s. 256, av Lars Bäcklund). Tycks ha levat uti Konung Inge den äldres tid och synes under det sista Asaupproret lett av Blotswien "Blot-Sven" emot kristendomen och vite Krist hava nödsakat honom flytta från Uppland till Norrland där som mera säkert han skall sig nedslå. Enligt sägen skulle Tord Bure vid flykten grävt ner en Silverskatt som varit i släktens ett tag, dvs, arvegods. Birsta ,Skön tillhör bevisligen en gammal kultur tex. framgrävdes här redan 1835 en silverskatt som dateras till senare hälften av 800 talet, då även Arabiska mynt ingår ( se Säbro boken sidan 80 ) Källa: Det står att Kristendomen och Asaläran levde alltså paraeit i Birka en öppen stad ända sedan Olof Skötkonung blev kristnad var Birka en av dom städer tillsammans med Sigtuna som var öppna för Kristendomen Asa upproret lett av Konung Inge den Äldres egen svåger "Blot-Sven" kallad men som Inge den äd.ä. till slut lyckades slå ner. Det gamla Uppsala templet förstörds och offerträdet höggs ner , ingenting lämnades kvar, detta skulle han skett omkring år 108 ( se den Svenska Historien av Herman Lindqvist sidan 9. Källa; Bure Släkten skriven av Marc Hernelind sidan 4 (andra generationen)	Bure, Tord Jeker (I8353)
2959	VARNING FÖR SKRÖNA!!! Läs om legendbildningen på sv.wikipedia.org/wiki/Bure%C3%A4tten Tycks ha levat vid år 1040 i Konung Anund Jacobs tid (år 1022-1050). Efternamnet Haursi kan också stavas Herse. (Ur "700 Anor Under Tio Sekel" s. 256, av Lars Bäcklund) Omnämnd på runsten utanför Skokloster: Omkring 1060. Lät tillsammans med sina bröder resa denna sten efter sin far utanför Skokloster, Uppland. antuitr x auk x kulaifr x auk x kunar x auk x haursi x auk x rulaifr x litu x raisa x stain x at x thord x fadur x sin / fotr x hiuk x runaR "Andvätt och Gullev och Gunnar och Horse och Rolev lät resa sten efter Tord, fader sin. Fot högg runorna." Den omsorgsfullt tillhuggna stenen av randig, blågrå gnejs med glimmer står sedan 1893 rest på en liten kulle 10 m öster om kyrkans korgavel och är ristad på båda sidor, den bakre dock endast med en lansbärande ryttarbild inom dubbel ram men utan runor. Runsidan har alldeles samma ryttare men med ett svärd instucket under armen under ett kors i konstrik upphängning och med ett till större delen avnött glasögonornament nederst. Det hela omges av en långsmalt rektangulär ram med en tvärbalk nedtill, på vilken hästen trampar. Rektangelramen bär den egentliga inskriften, tvärbalken ristarens namn. Stenen avbildades redan 1599 av Bureus, som var djupt intresserad av den, då han ansåg att den där nämnde Tord och hans söner var hans förfäder, vilka också skulle ha gett namn åt "Burelandet", dvs Skobolandet. En gammal sägen har också förknioppat stenen med Flasta borgruin, då "Tord Bure" ska ha bott på Flatsta. Stenen låg då inne i kyrkan, emn torde ha stjälpts om någon gång mellan 1727 och 1819, då runsidan vändes nedåt för att skona den för alltför stark nötning. 1860 upptogs den och uppsattes mot norra väggen, där den fick stå i 33 år. Stenen torde härröra från tiden omkring 1060. Ristaren Fot, som är känd för att ha ristat ett drygt fyrtiotal stenar, var verksam i över 25 år, till in på 1070-talet.	Haursi, Gunnar (I8354)
2960	VARNING FÖR SKRÖNA!!! Läs om legendbildningen på sv.wikipedia.org/wiki/Bure%C3%A4tten Vapensköld med Hjälm och böjd arm. Nämnd från 1342 till 1363: 1342 Underlagman 1342 Jordbytesbrev mellan Fartheign unge och hans hustru Ingeborg med Spielbude Spielbudesson 1347 Sigillvittne i Själevad, Åml 1354 Vidimation 1363 Förskälaman å jord i Hållnäs sn, Upl Farteng var Lagman för Medelpad, samt Storuman. Nämns 1342 -1363 och står i Landsarkivet i Härnösand databas över Bureättlingar. Enligt ett pergamentbrev som är svårtytt står 1402 som dödsår men eftersom " 14 2 = 1402 tredje siffran är nästan helt borta så är det bara ett antagande och enligt brev 1327 står att Nils Fartensson var far till Lagfmannen Farteng Unge. Båda medeltida breven finns kvar på Riksarkivets medeltida avdelning. Omnämns som lagman i Medelpad 1342 i Svea och Götha höfdingaminne. Nämnd senast 1363. Kallar sig i de gamla handlingarna för Fardens unge. På baksidan till en skifteshandling som han övervakat står: " Denne Fardens unge bodde i Skön i Medelpad, vilken har vunnit en slaktning mot de danske vid Danmarks kyrka i Uppland, varutav hon fick sitt namn, blev så där död." Denna anteckning verkar dock ha tillkommit senare. Fale skall enligt vissa uppgifter ha dött 1402. Dörren på den gamla medeltida kyrkan i skön lär härstammat från Byreholms Slott ( Reinhold Olsson ) Mest känd är dock en grå stenhäll som ända till dess den Gamla kyrkan revs låg emellan stenporten och kyrkogången, i den nya kyrkan lade man stenen på golvet framför altarringen. Vid restaurerungen 1902 flyttades stenen slutligen ut ur kyrkan, den beskrivs ha en fris runt sin ytterkant och cirklar, i alla fyra hörnen finns malteser kors, på stenen finns finns ett kors och i detta en vid cirkel där en vapensköld är avbildad. En vapensköld som man alltid kallat Bures Vapen. Det föreställer en krökt arm och ovanför den ett par korslagda bilor. Skön Socken anbragte den beskrivna vapenbilden som sitt Socken Sigill ( se Särbråbocken sidan 80 - 84 ) Källa; Bure Släkten skriven av Marc Hernelind ( sidan 6- 8 , Tolfte Generationen )	Bure, Fale Hin Unge (I6144)
2961	VARNING!!! Fale hin unge (Herses påstådde far) och Fale hin gamle hör lika lite som Tor och Oden hemma i någon seriös släkttavla. Och eftersom Fale hin unge inte på något sätt kunnat knytas till den ursprungliga Buretraditionen, faller med nödvändighet också dennes historiske motsvarighet, Farthæghn Unge, bort ur Buregenealogien. / Urban Sikeberg Han ska ha gått en ond bråd död till mötes, då han genom svek och list mördades i Lövånger av folk från Kåsböle. (Han blev falskeligen bjuden på bröllop i Lövångers kyrka). Begravd i Lövångers kyrka. Mandråparen blev steglad till döds på Kallholmen. Efter hans död ska sönerna Oluf och Fale ha gjort upp om arvet i en brottningsmatch. Fale, som förlorade, ska ha fått hålla till godo med en fäbod. På detta sätt ska byn Falmark ha grundats. Bureå Strax norr om Lövånger ca 3 mil eller 2 mil söder om Skellefteå ligger Bureå. Här finns det rester efter ett kloster sedan den tid vi alla var katoliker. Klostret startades av Härse Faleson of Byrestad och senaste abboten Bure her Joh med 14 bröder fanns fram till nedläggningen på 1550 talet. Klostret låg nedströms några hundra meter från kyrkan men på södra sidan om Bure älv på det som idag kallas Klosterholmen. Tyvärr har man byggt nya hus så det finns inte mycket kvar att se. En av bröderna ligger begravd på okänd plats i Lövånger sedan han blivit ihjälslagen av Kasarna som sägs vara innevånarna i byn Kåsböle mellan Lövånger och Bureå. Huruvida det är densamme Rickard som fick avstå fiskerätten i Rickleån till svenska kronan för att han slagit ihjäl en munk berättar inte historien. Bure kloster "Bura kloster, den stichtade Härse Falesson ab Birstad och började bygga på en homla uti Bure åminna, det blev av hans son Oluf fullbordat, der voro 14 bröder förutom abboten". Så börjar Johannes Buréus sin beskrivning av "Bure kloster", när han som Sveriges förste riksarkivarie besöker Bureå år 1601. Med dessa rader börjar också den skrivna historien om klostret. Huruvida det legat ett kloster i Bureå eller inte, har forskare tvistat om alltsedan Buréus besök. De flesta har betvivlat hans ord och förklarat berättelsen med att Buréus antagligen "bättrat" på historien för att få en finare släkttavla. Buréus var nämligen bördig från byn på sin mors sida och antog namnet Buréus när han adlades. Dagen forskare har i stället velat göra gällande att det varit ett medletida gille och inte ett kloster som legat på platsen. Gillen var under medeltiden en motsvarighet till våra tiders ordenssällskap och hade som främsta uppgift att hjälpa och värna om sina medlemmar. Oftast stod de i beskydd av något kloster. Vad som nu än funnits på Klosterholmen, som platsen idag kallas, så har det gett upphov till sägner och traditioner, som ännu fortlever i bygden. På den idag helt uppgrundade holmen kan man se lämningar efter åtta byggnader. Genom åren har flera fynd gjorts, bl a av bastomspunna flaskor, lerkärl, smidesverktyg, slagg och nycklar. Det finaste fyndet är en sk bierhahn - allmänt kallad Buretuppen. Det är en fyra centimeter hög bronstupp, som en gång suttit som handtag på en tappkran till en öltunna. Genom jämförbara fynd kan den dateras till slutet av 1400-talet. Härse Falesson var den man som enligt traditionen ska ha grundat Bure kloster. Han var bördig från Birsta i Medelpad. Härse ska ha varit en stor säljägare och en väldigt praktfull man, som i sin dräkt bar såväl silverspänne som silverskenor. Han ska ha gått en ond bråd död till mötes, då han genom svek och list mördades i Lövånger av folk från Kåsböle. Efter hans död ska sönerna Oluf och Fale ha gjort upp om arvet i en brottningsmatch. Fale, som förlorade, ska ha fått hålla till godo med en fäbod. På detta sätt ska byn Falmark ha grundats.I Bureälven ligger en ö som utpekas som "munkarnas örtagård". Vid en nyligen utförd undersökning konstaterades att majoriteten av växtligheten utgjordes av läkemedelsväxter, varav flera arter är unika för Norrland. Ända fram till vårt sekel lekte barnen i Bureå med "monkbann" - ett snöre på vilket man trätt upp ryggkotor av fisk. Kan denna lek ha de katolska munkarnas radband som förebild? Sägner om män i fotsida gråkåpor och en nergrävd klosterskatt talar för att det trots allt kan finnas en viss sanning i Buréus beskrivning. Den omtalade skatten ska under orostid ha grävts ned av munkarna i "Dräkamaln", ett stort klapperstensfält på norra sidan av Bureberget.	Bure, Herse Fahlesson (I6141)
2962	Ved begge barns dåp er han oppgitt som ungkar. Dåp 1893/1905 https://media.digitalarkivet.no/kb20050330010473 FT 1900 Langø https://www.digitalarkivet.no/census/person/pf01037496002316 FT 1925 Trondheim https://www.digitalarkivet.no/census/person/pf01063300054928 Grav minne https://www.slektogdata.no/gravminner/grav/c92db460-7c30-4d9e-820a-e30b241efa72 Bodde i Rønningssletten 2 i 1925, 2 rom og kjøkken, huseier: Nicolay Persen, Kommuneteljinga 1925 for Trondhjem, re: 4249	Langø, Johan Egelund (I1807)
2963	Ved dåpen kalles hun Charlotte Amalie, Konfirmert 1900 Bodø. Dåp 1885 https://www.digitalarkivet.no/kb20070216610031 FT 1891 Vågan https://www.digitalarkivet.no/census/person/pf01053178003989 FT 1900 Bodø https://www.digitalarkivet.no/census/person/pf01037502003007	Johnsen, Amalie (I29)
2964	Ved den tida han blir gift får han ei bot på 4 dal. 1 ort 15 skill. «for å have Avlet barn med sin kone noget fortidlig» - Det ser ikke ut til at han har tatt dommen svært høytidlig, han har i hvert fall ikke betalt bota, og flere år etter får han en «fornyelsesdom» for «samme hans syndige bedrift»	Jacobsen, Ingebrikt (I2281)
2965	Ved død adresse i Dræggen “Schjelderup”	Schieldrup, Øllegaard Catharine Jacobsdatter “Schjelderup” (I5695)
2966	ved død oppgis alder til 68 År født 1769 FT 1801 Rolvsøe https://www.digitalarkivet.no/census/person/pf01058509000222 Død 1837 Nr 3 https://media.digitalarkivet.no/kb20070611620402	Hendriksdatter, Berit (I102)
2967	Ved ekteskap enkemann 49 år, ved død oppgies alder som født i 1779, Finsk,Kvænsk Ekteskap 1808 Ellen https://media.digitalarkivet.no/kb20070611620381 Ekteskap 1832 https://media.digitalarkivet.no/kb20070611620386 Død 1854 Nr 1 https://media.digitalarkivet.no/kb20050304010856	Johannesen, Thomas (I99)
2968	Ved ekteskap RACKEL ADRIANSDATTER	Andreasdatter, Rachel (I3459)
2969	Ved gifte Mandalen, FT 1801 Skarvdal https://www.digitalarkivet.no/census/person/pf01058501001642 Død 1816 https://media.digitalarkivet.no/kb20070607610224	Olsen, Ole (I2988)
2970	Ved giftemål Elise. Dåp 1894 https://media.digitalarkivet.no/kb20070213670277 FT 1900 Tørnes Sødre https://www.digitalarkivet.no/census/person/pf01037531001360 Konfirmert 28/6 1908 https://media.digitalarkivet.no/kb10051103210187 FT 1910 Tørnes Vestre https://www.digitalarkivet.no/census/person/pf01036928002721 FT 1920 Bodø Vensmoenns-Rønvikgaten https://www.digitalarkivet.no/census/person/pf01074235000188 Skilte seg fra Alfred på begynnelsen av 30-tallet og begynte som oppvartningsdame på båt. Hun traff maskinisten Reidar Karlsen som som hun giftet seg med på 50-tallet. De bodde en stund i i New York før de flyttet tilbake til Norge og bosatte seg i Oslo.	Berg, Ingeborg Ollete Eline (I11)
2971	Ved manntallet i 1701 bodde Haagen Abelsøn på Wildmoen i Raen, og hans tre sønner er nevt der(døtre og koner ble ikke nevnt i 1701-manntallet!)  Ifølge Hemnes bygdebok byttet Haagen gård med Arnt Jørgensøn på Walle i 1710.  Haagen døde på Walle i Hemnes, der hans sønn Abel var bosatt. Antakelig hadde Abel tatt seg av foreldrene på sine gamle dager.  Haagen drev tydeligvis som båtbygger. I 1722 ble Han dømt for å ha bygget en ubrukelig hundroms seksringsbåt. Kjøperen måtte ifølge retten få tilbake det han hadde betalt for båten.	Abelsøn, Haagen (I10051)
2972	Ved sitt eget skifte ble Goula Ivarsdatter feilaktig kalt for "Goula Jonnsdatter" (barna hennes hadde også feil etternavn enkelte steder i dette skiftet). Hvis vi derimot ser i hennes bror Lars Ivarsøn Giedvigens skifte 22/6 1729, så ser vi at hennes navn skal være Goula Ivarsdatter (Ifwarsdatter). Skifte 1720 https://media.digitalarkivet.no/sk20090220630596	Ivarsdatter, Goula (I8288)
2973	Ved skifte etter Kirsten 12 feb 1785 var boet fallitt,Gabriel oppga bruket 1797 og flytter til sønnen på Kjellhus. Død 1807 https://www.digitalarkivet.no/view/267/pg00000002207510	Pedersen, Gabriel (I1702)
2974	Ved skiftet 1751 eide han; 1 pund og 3 merker i gården Halsen i Hamarøy.	Schjelderup, Anders Jenssøn (I745)
2975	Ved skiftet etter Johanna 1712, var boets brutto 323‑1‑4, gjeld og avg. 65‑1‑4. Penger: 71 dlr. Gull og sølv for 27‑0‑2. Husdyr: 2 hester, 16 kyr. 2 dalkviger, 1 tre‑års okse, 1 dalokse, 15 sauer, 5 jømmer, 5 geiter, 1 bukk.	Hendrichsdatter, Johanna (I8691)
2976	Ved sommertinget 1736 (på Selseth) lot Jacob Olsen, Gratangsbotn opplese et skjøtebrev (nr. 1216) utgitt av farbroren Anders Jacobsen, datert Øver Selsetter 15de Januari 1726 «Kiendis ieg underskrevne Anders Jacobsen og hermed vitterligt giør at have med sin huustrue Maren Jensdatters velberå hue, villie og samtyche, solt, skiødet og afhendet, såsom ieg og hermed selger, skiøder og aldelis afhender fra os og vore sande arvinger til min broders Oluf Jacobsens 6 børn, nemlig 3de sønner og 3de døttre, som hand auflet haver med bem(eld)te min hustruis søster afg. sal. Ane Marie Jensdatter Trane, og deris sande arvinger, både de 2 pund fiskis landskyld med bøxsel. støflehuud og 3dieårstag, som min huustrue arved haver efter sine sal. forældre udi gården Øver Selsetter, så og it punds landskyld i bem(eld)te gård, som hende tilfalt i arv efter sin salig halvbroder Morten Trane, som giør tilsammen een vogs landskyld, så som faderen bem(eld)te Oluf Jacobsen haver af fællie boe medens huustruen levede, såvelsom i sit enchemands sæde adskillige tiider til levnets ophold undsat og os forstragt med gods og penge, så at vi udi alle måder med rigtig regenskab og afreigning ere fornøyde og afbetalte mindste skilling med meste 30 rdl for vågen med påstående huuse og våninger og videre jordens grendser fra field og til fiere, hvorfore vi kiender os og vore arvinger aldeelis ingen ret, deel eller lod at have til eller udi berørte eene vogs landskyld i bem(eld)te gård Øver Selsetter, men at dend skal efterdags være og blive denne qvidsel og at til evindelig odel og eiendom med alle sine lotter og lunder fra field og til fieremål, såvit af Arilds tiid tilliget haver og med rette tilligge bør, uigienkaldet af os og vore arvinger i alle måder, hvilket ieg vil have stadfæstet og bekreftet med dette mit herunder egenhændig skrevet boe-merche, og venlig ombedet sorenskriveren Sr. Walleur til vitterlighed dette at bevidne og underskrive. Datum Øver Selsetter d. 15de januari 1726. - A I S, Anders Jacobsen. Til vitterlighed: J M S, Jørgen Madsen Grøsnes; A M S, Anders Mortensen Wiig. Til nermere stadfæstelse underskriver på ovenmelte dato, A. C. Walleur.1 Skiftet etter Jakob Olsen Trane begynte 9. jan. 1777. Hans arvinger var enken og deres avlede barn. Boets rikholdige sølvtøy var for det meste forsynt med navnemerker eller monogram. Det meste av sølv- og tinn-dekketøyet var merket J.O.S.-M.N.D. (Jakob Olsen - Maren Nilsdatter) eller J.O.S.T.-M.N.D.B., altså T. for Trane og B. for Bagge. På sølvbeger nr. 1 var inngravert: Jens Olsen Trolle - Karen Hansdatter. (Dette peker mot Lavangen og Sverige, kfr. Lauvangr). På en sølvskje stod: H.S.P.E.L.B., 1 do. O.J.S - K.H.D. En sølvskje var merket R.P.D., en do. M.J.D.-H.J.P.S.L. En sølvskje var merket E.B. eller F.B. Et hvitt krus med sølvlokk var merket Jacob Olsen og Maren Nilsdatter Bagge. Ao 1746. Alt tinndekketøy var merket J.O.S.T.-M.N.D.B., untatt en høy tinnkanne som var merket C.S.S. - Av sølv var et beger med ører som omkr. siste århundreskifte ble funnet ved graving i den gamle gårdstomten på Øvre Selseth. Det ble solgt i Tromsø for seks sølvspiseskjeer. Boets midler var 423 rd. 3 ort og 13 sk. Men gjelden var stor, så det ble ikke noe på arvingene.1 I fogd Tønders skattenotater ca. 1739-1743 er Jacob Olsen, Gratangsbotn i Astafjord tinglag skyldig «skipperskatt». Skifte 9 jan. 1777 Død 1777 https://media.digitalarkivet.no/kb20070604630559	Trane, Jacob Olsen (I3148)
2977	vel næppe den Poul Jonsen, som 1323 var Medudsteder af et Vidne af Nim Herredsthing.	Munk, Poul Jonsen (I6991)
2978	Veldig usikkert om han er far til Henrik Petri	Medelpadius, Peder (I8226)
2979	Vendsyssel ca. 1170	Stenbrikke, Åge (I6821)
2980	Vestre Skardaberg	Audunsdatter, Åsa (I9826)
2981	Vi finner Ole omtalt i Overhalla Bygdebok, bind 2. Han blir der omtalt som en trolig etterkommer av den danske offisersætta Krabbe. Det sies dog inten om hvordan han kom til Overhalla. På side 480 står han oppført som bruker av gården Svenning på tinget den 10.10.1714 sammen med Peder Hallesen og Ingebrigt Helgsen. Selger var Melchior Meyer. På side 482 står det at han fikk utskilt sitt eget bnr 3 "Sørsvenning"som han i 1728 overtok for 2 øre. Gården hans ble etterhvert på folkemunne kalt Krabbstu. Her etablerte hn handelsforretning og gjestgiveri. Ole ble gift med Catharina Wilthagen, de fikk ingen barn sammen. Arvinger var hennes brordatter Dorthe Wilthagen og caspar Wilthagen (pastor på Kongsberg). han arvinger var hans brødre Ingebrigt, Hans og Gjert. Den som overtok Krabbstu ble Jacob, sønn av Gjert. Da Jacob døde i 1748 ble gården overtatt av hans kone Olava om giftet seg på nytt i 1750 med Johan Pedersen. Skifte 6/11 1737 Arvinger Ingebrigt Eriksen Sæternes, Nærøy Hens Eriksen Binderøya, Vikna Gjert Eriksen død men etterlot seg to sønner Erik Gjertsen Hammersøen og Jacob Gjertsen Svenning Overhalla Bygdebok 2 https://www.nb.no/nbsok/nb/df38d6dfb0353ed755ce24af87f38aa2#501	Eriksen, Ole Krabbe (I11378)
2982	Vid Tinget i Piteå 1729-03-31 redogjorde hennes son Klockaren Anders Lestander för hennes släktförhållanden. Två av hennes bröder benämns där Brenholm, men hon kallas enbart Anna Andersdotter. Källa: Norrbottens dombok nr 10, fol. 789, RA. Andre kilder angir hennes far som Olof Nilsson Brän-Isulavius f.1575 Brändön i Luleå Kyrkehede i Bygdeå	Brenholm, Anna Andersdotter (I4793)
2983	Vifil var sønn av Attil Hans kone er ukjent. De hadde sønnen Læfil" Audi og Budli var sjøkonger og for både sammen med hæren sin. De kom med folkene sine til Saxland og herjet vidt omkring der; la under seg Valland og Saxland, og slo seg ned der i landene. Audi styrte over Valland, og var far til Frodi, far til Kjar, far til Ølrune. De ble kalt Ødlinger. Budli hadde Saxland. Han var far til Attil, far til Vifil, far til Læfi, far til Budli, far til Sørli eller Serli og Atli og Brynhild, mor til Åslaug, og denne ætten til Harald hårfagre ble kalt Budlunger."	Attilson, Vifil (I11854)
2984	VIG1. 1/10 1822 i Vågan sogn. "Fortegnelse paa Ægteviede Piger og Enker i Waagens og Gimsóens Sogne fra 1. Janúar til sidste Decbr 1822. 1 October, Pige Maren Johanna Eriksdatter med úngkarl Eiles Hansen Inderste paa Westpolden". VIG2. 23/9 1841 i Vågan sogn. "Fortegnelse over de i Vaagó Præstegjeld ægtewiede Personer i Aaret 1841. 12, Enkemand Eilert Hansón Liland 42 Aar, 23 Septbr Enke Ingeborg Johanna Hansdtr ibid 34 aar."	Hansen, Eilert (I10015)
2985	Vik https://www.nb.no/nbsok/nb/822639995ab27b8add8610d8374d937d#87	Larsdatter, Randi (I4867)
2986	Vik https://www.nb.no/nbsok/nb/822639995ab27b8add8610d8374d937d#87	Hermansdatter, Berit (I4876)
2987	Vincens Lunge (født ca. 1486 i Danmark, død 3. januar 1536 i Trondheim) var en fremtredende adelsmann, medlem av det danske og det norske riksrådet, og den fremste representanten til kong Fredrik I (1523–1533) i Norge. Han var gift 1523 med Nils Henriksson og Fru Inger til Austråtts datter Margrete (ca. 1495-1565).[bør utdypes] Lunge studerte i Tyskland, Frankrike og Brabant og tok doktorgrader i filosofi, romerrett og kirkerett. I 1521 ble han professor i jus og rektor ved Københavns Universitet. Under Frederik I ble Lunge 1523 sendt til det nordenfjellske Norge for å få disse landsdelene til å innordne seg under den nye kongen. Men for å kunne gjennomføre oppdraget måtte Lunge godta strenge krav fra riksrådet. For det første krevde riksrådet at ingen som ikke var av norsk herkomst kunne sitte som høvedsmann på norske festninger eller inneha norske len. For det annet underkjente riksrådet alle kongens disposisjoner som ugyldig før kongen hadde gitt sin håndfestning. Vincens Lunge er i ettertiden blitt oppfattet som en hensynsløs lykkejeger av internasjonal rang[bør utdypes], og spilte en av hovedrollene[bør utdypes] i hendelsene som førte til Norges selvstendighetstap i årene 1536–37[1]. I 1528 overtok Lunge cistercienserklosteret Nonneseter i Bergen. Dette er den største gaven en norsk konge noen gang har gitt til en privatperson. Det var et resultat av Lunges nære forbindelse til Kong Frederik I, som kalte Lunge ned til Danmark og tvang ham på et møte i Flensburg høsten 1528 til å oppgi Bergenhus len, men lot ham beholde Sogn, Jemtland og Vardøhus len. Som kompensasjon skjenket kongen ham dessuten Nonneseter kloster med alt dets gods, slik at Lunge i tiden etter kunne bygge om klosteret i Bergen til sin befestede residens Lungegården[2]. Det fortelles også[av hvem?] at Vincens Lunge røvet et større parti tørrfisk i Finnmark fra erkebiskopens stedfortreder, Per Hemmingsen. For denne ugjerningen ble Lunge arrestert og dømt fra livet for påstått misbruk av myndighet. Men mest sannsynlig hjalp erkebiskopen ham ut av krisen. Han ble drept i Trondheim i julen 1535 etter ordre fra erkebiskop Olav Engelbrektsson og hans menn.	Lunge, Vincent Vincentsen (I4209)
2988	Vogt von Remiremont	Gerhard II (I8592)
2989	Vollen-Wold-Vold 1711-13 Johan Pedersøn eier med etternemnte som drivere Christopher Christophersøn av ½ wog med skoe og krigsstyreskatt og dagskatt som 3 ort 20 skilling. Axel Larssøn av en ½ wog + skoe, krigsstyr og dagskatt sum 3 ort 24 skilling. Extraskatten i hh til forordning av 21.2.1711, gjeldende for aarene 1711-13, samt forordning 26.4.1718, gjeldende for dette aaret.  1718 Hans Pedersøn naa som odelseier, med drivere Lars Pofuelsøn, naa Guldbrand med ½ wog + ekstraskat 2 ort Christopher Christophersøn med ½ wog + ekstraskat 2 ort Død 1754 https://www.digitalarkivet.no/view/267/pg00000000694945	Christophersen, Christopher (I6626)
2990	Væbner i Jylland Ridder Optræder 1327	Ågesen, Anders (I6818)
2991	Vær dog opmærksom på, at der samtidig findes en Bernt Hanssøn, nævnt som rådmand i Tønsberg 22 Apr 1510 [DN XI 288, DN XI 290] og 11 Okt 1524 [DN III 1096].	Ambesson, Bent (I8128)
2992	W J Lind kom til Kjøpsvik den 26 mai 1784 og fikk Kongelig bevilgning 30 okt 1785 og Kongelig skjøte 4 okt 1786.J W Lind var en driftig mann ,drev med handel,gjestgiveri og jektebruk i stort omfagn.I skiftet etter Willum er det oppført 14 gårder eller gårdparter,jekta og 11430 riksdaler han var en rik mann. Dår 1742 https://media.digitalarkivet.no/kb20071029640520 Ekteskap 1789 https://media.digitalarkivet.no/kb20071105610389 FT 1801 Kybsvik https://www.digitalarkivet.no/census/person/pf01058479001487 Død 1802 https://media.digitalarkivet.no/kb20071105610354	Lind, Willum Jacobsen (I174)
2993	Was the founder of Dal Riata dynasty of Argyll and Kintyre (Scotland). He came with his brothers, Angus and Loarn, from Ireland and established a settlement in Scotland. Acceded 490.  The Dal Riata, the people from which the Scottish kings are descended from, were originally settled on the north east coast of Ireland. Perhaps as early as the third century, and no later than the fifth century, they began to settle on the west coast of what is now Scotland. It is in the late fifth century that the names begin to take on some historical credibility. In any case, the ruling dynasty of the Dal Riata had established itself in the area corresponding to modern Argyll by the late fifth century. Almost all historians, with one or two notable exceptions, accept unbroken descent from Fergus Mor, the first king of Dal Riata, to the present day. Most historians believe that the long line of Irish Monarchs back to Adam were fabricated by medieval monks. Stuart begins his line with Eochaid Muinremur, Fergus' grand father.	Fergus I Mor "the Great" MacErca (I11305)
2994	Wealhþēow (also rendered Wealhtheow or Wealthow) is a legendary queen of the Danes in the Old English poem, Beowulf, first introduced in line 612. She is the Wulfing queen of the Danes. She is married to Hroðgar, the Danish king and is the mother of sons Hreðric and Hroðmund and also of daughter Freawaru. The meaning of her name is disputed. One possible translation is "foreign slave". In her marriage to Hroðgar she is described as friðusibb folca, 'the kindred pledge of peace between peoples', signifying the Wulfing and Scylding interdynastic allegiance. Hence she is termed both 'Lady of the Helmings' (by descent, of the Wulfing clan of Helm) and 'Lady of the Scyldings' (by marriage and maternity). Two northern sources associate the wife of Hroðgar with England. The Skjöldunga saga, in Arngrímur Jónsson's abstract, chapter 3, tells that Hroðgar (Roas) married the daughter of an English king. The Hrolfs saga kraka, chapter 5, tells that Hroðgar (Hróarr) married Ögn who was the daughter of a king of Northumbria (Norðhymbraland) called Norðri.	Wealthow (I4707)
2995	Wendel Eliæsdatter 1725 - Sørherøe 1729 - Ytterøxningen	Eliasdatter, Vendel (I6072)
2996	Wilhelmine Brandt skriver i innledningen til si bok om Benkestok-slekta: "Som denne Slægts Stamfader nævnes: Tord Benkestok, om hvem man kun hved, at han hadde følgende 2 Sønner: Jon og Trond" (se nedenfor). Denne Tord Benkestok, som levde en gang mellom 1350 og 1450, kan være sønn av Trond og barnebarn av Tord i Strand, og det lar seg ikke utelukke at han kan gjenfinnes i de bevarte historiske kildene fra Båhuslen. Han kan også være identisk med den Tord Jonsen som eide Ytre Galgen bygård i Bergen før Trond Benkestok. Benkestokætta holdt også til i Ryfylke, der Talgøy i Sjørnarøyane og Haraldseid i Skjold var sædegård, og i Sogn, der Jordanger var sædegård. Senere flyttet slekten seg nordover og Melø Gård i Meløy blir utgangspunkt for slektens store utbredelse i det nordafjelske.	Benkenstok, Tord Trondsson (I300)
2997	Willatz Bing var sønn av rådmann Jens Bing i Trondheim. I 1696 ble han ordinert til personellkapellan i Beistaden, i 1711 ble han res. kapellan til Nærøy, og i 1719 ble han misjonær til Skjervøy. I 1722 ble han residerende pastor til Nesna, et embete han uten biskopens vitende forlot. Samme år ble han sogneprest i Hadsel mot å besørge skolehold for 42 samefamiliers barn, noe han senere vred seg unna. I 1735 ble han prost i Lofoten og Vesterålen. Han var gift med Magdalene Susanna Lund (1686 - 1764), en prestedatter fra Snåsa.	Bing, Willads Jensen (I183)
2998	Wilmitz, Rygen	de Podebuz, Nicolaus (I11506)
2999	Wæraas-Nygård	Toraldesdotter, Eline (I6739)
3000	1 Feb 1728, Skifte. Nevnt bl. borgerskapet 1714-1715	Røst, Hans Nilsen (I5760)

Notater

Linket til

2951

VARNING FÖR SKRÖNA!!! Läs om legendbildningen på sv.wikipedia.org/wiki/Bure%C3%A4tten
Född i Byrestad i Sköns socken medelpad. Han var en mäktig, rik och välförtjänt man, om vilkens bedrifter ej nämnes något. Levde omkring 1180 på fädernegården Byrestad.

Bure, Herse Falesson (I6149)

2952

VARNING FÖR SKRÖNA!!! Läs om legendbildningen på sv.wikipedia.org/wiki/Bure%C3%A4tten
Han ärvde rikedom efter sin fader och bodde på Bure gård i Selånger år 1210. Hövitsman i Nordanlanden levat år 1270. Härse ska ha varit en stor säljägare och en väldigt praktfull man. Han var en mäkta lärd och wis man varför han kallades Abboten i Bure, gick med silverskenor och silverbälte. Färdigställde Bure slott till sin fars minne.

Bure, Herse Falesson (I6147)

2953

VARNING FÖR SKRÖNA!!! Läs om legendbildningen på sv.wikipedia.org/wiki/Bure%C3%A4tten
Han bodde i Selånger i Medelpad, och skall levat i Konung Inge den Yngres tid (1118 till 1120-talet) vid år 1116. Han och hans söner nämnes på en runsten i Selångers Socken sålunda: Spchurdi auk Thurun Haiden auk Sihlvaster auk Herser raiste Stain dini eftir Thord Jerker Fadir sin. Vid samma tid skall en Bure i Nolby i Njurunda Socken och Medelpad levat, på hvilkens Runsten står, Backswain auk Sihlvaster auk Fridi, raiste Stain afdir Buri Fadir sin. (Ur "700 Anor Under Tio Sekel" s. 256, av Lars Bäcklund).

Tordsson, Erik Tords Jerker (I8352)

2954

VARNING FÖR SKRÖNA!!! Läs om legendbildningen på sv.wikipedia.org/wiki/Bure%C3%A4tten
Han skall levat i Konung Erik Segersälls tid. Född ca 970. Blev kristen och döptes år 992 (far till Olof Skötkonung 990-talet). Bodde vid Skokloster i Uppland, där Han låtit på egen bekostnad uppbygga en Kyrka (i Byr), som länge kallades Bure kyrka och Socken. Nämnd på runsten utanför Skoklostret. Så här står det på runstenen: "Andvätt och Gullev och Gunnar och Horse och Rolev läto resa stenen efter Tord, sin fader. Fot högg in runorna."
Ur "700 Anor Under Tio Sekel" s. 256, av Lars Bäcklund: Till åminnelse efter honom tages en sten vid samma Kyrkodörr, upprest av hans 5 söner med följande påskrift: "Antvitr, auk Gustaifr, auk Juhar, auk Redaifr, samt Gunnaifr laiti raisa ....... TORD Faduri sin fotr huik runar.
Tord var född i staden Sigtuna och som trogen underhövding till Erik Segersäll, som var son till Kung Olof Skötkonung, stödde han idén av Erik Segersäll att bryta hedendomen och de konservativa karfterna i Uppsala och markera att ny tid inträtt som hans far Olof Skötkonung redan gjort genom att bygga en egen Kungastad Sigtuna, dit kallade Olof Engelska Myntmästare för att prägla de första svenska mynten, men asa läran, skulle leva kvar ett tag till, och som det står på Runstenen, landet hette fortfarande Svitfjord. Se svenska historien av Herman Lindqvist sidan 9-10 ) Bodde i Sigtuna och var en Under Hövding av Stormansrätt. Källa; Bure Släkten skriven av Marc Hernelind

Bry, Tord I (I8355)

2955

VARNING FÖR SKRÖNA!!! Läs om legendbildningen på sv.wikipedia.org/wiki/Bure%C3%A4tten
Nils Fartengsson var Godsägare i Skön samt i Storuman , son till Fartäng den äldre. ( Nämnd 1324 - 1352 och står i Landsarkivet i Härnösand databas över Bureättlingar ) Vi vet också att i ett Pergament brev 1327 " se Olof Hersessons Anteckningar , Att Kungen upplät de Norrländska älvarna och strömmarna att bebyggas och uppodlas och Anförtrodde detta kolonisationsområde till Ärkebiskopen Olof Björnsson i Uppsala samt Fogden Johan Ingemarsson, Peter den Unge, Nikolaus Fartengsson, den sistnämnde var fader till Lagmannen Farteng unge ( Johan, Peter och Nils nämnsa komma från Norrlands ledande Ätt ) Nikolaus Fartengsson hade 1324 donerat fisket i Indals ån som hans fader Farteng d.ä. ägt, Båda medeltida breven finns kvar i riksarkivets nmedelstids avdelning
Källa;Bure Släkten skriven av Marc Hernelind ( sidan 6- 8 , Elfte Generationen )
Företog 1324 en resa till Umeå som rörde fiskerättigheter. Skall då ha donerat (till vem?) fisket i "Indalså" som hans fader hade ägt. (Kan det vara han som omtalas som Nils djäkn i samma brev som Fartiegn 19 februari 1363?)

Bure, Nils Fartengsson (I6145)

2956

VARNING FÖR SKRÖNA!!! Läs om legendbildningen på sv.wikipedia.org/wiki/Bure%C3%A4tten
Ska ha bott på Byrestad i Skönssocken i Medelpad och varit myndig man i Helsingland, vilket land Kung Erik 9:e med Hans och Guttorm Östanes tillhjälp vid år 1156 lade under Sveriges Crona, hvarefter han där skall blivit satt till landsdommare. Han ska ha varit Hälsingarnes anförare under bemälte Konung, då han intog Finland, där Hälsingfors och Helsinge By förmenas fått namn af hans folk.Slutligen säges han, sedan Kungen blifvit dödad vid Uppsala av Danske prins Magnus Hendriksson, hafva uppsatt och anfört Upplänningarna under denna prins, som då blev slagen år 1161 den 16 Maj. Men uti hvilken slagning Fale sjelf blev nedgjord vid den efter honom nämnde Fale Bro ej långt från Uppsala.
Enligt sägnen skall han ha levat på Erik den heliges tid på 1100-talet. Han var lagman i Norrland.

Bure, Fale “Hin Gamle” (I6150)

2957

VARNING FÖR SKRÖNA!!! Läs om legendbildningen på sv.wikipedia.org/wiki/Bure%C3%A4tten
Skall ha levat år 1130-1148 i Konung Ragnvald Knapphövdes och Sverker den Gamles tid (år 1135-56). (Ur "700 Anor Under Tio Sekel" s. 255, av Lars Bäcklund)
Omnämns på runsten i Selånger, Medelpad.

Bure, Herse Eriksson (I6151)

2958

VARNING FÖR SKRÖNA!!! Läs om legendbildningen på sv.wikipedia.org/wiki/Bure%C3%A4tten
Tycks ha levat uti Konung Inge den Äldres tid (1080-talet till 1110-talet), och synes förföljelsen emot Christendomen uti Konung Blotsweins (Blot-Sven) tid hafva nödsakat honom att flytta från Uppsala till Norrland, där som mera säkert han skall sig nedslå. (Ur "700 Anor Under Tio Sekel" s. 256, av Lars Bäcklund).
Tycks ha levat uti Konung Inge den äldres tid och synes under det sista Asaupproret lett av Blotswien "Blot-Sven" emot kristendomen och vite Krist hava nödsakat honom flytta från Uppland till Norrland där som mera säkert han skall sig nedslå. Enligt sägen skulle Tord Bure vid flykten grävt ner en Silverskatt som varit i släktens ett tag, dvs, arvegods. Birsta ,Skön tillhör bevisligen en gammal kultur tex. framgrävdes här redan 1835 en silverskatt som dateras till senare hälften av 800 talet, då även Arabiska mynt ingår ( se Säbro boken sidan 80 ) Källa: Det står att Kristendomen och Asaläran levde alltså paraeit i Birka en öppen stad ända sedan Olof Skötkonung blev kristnad var Birka en av dom städer tillsammans med Sigtuna som var öppna för Kristendomen Asa upproret lett av Konung Inge den Äldres egen svåger "Blot-Sven" kallad men som Inge den äd.ä. till slut lyckades slå ner. Det gamla Uppsala templet förstörds och offerträdet höggs ner , ingenting lämnades kvar, detta skulle han skett omkring år 108 ( se den Svenska Historien av Herman Lindqvist sidan 9. Källa; Bure Släkten skriven av Marc Hernelind sidan 4 (andra generationen)

Bure, Tord Jeker (I8353)

2959

VARNING FÖR SKRÖNA!!! Läs om legendbildningen på sv.wikipedia.org/wiki/Bure%C3%A4tten
Tycks ha levat vid år 1040 i Konung Anund Jacobs tid (år 1022-1050). Efternamnet Haursi kan också stavas Herse. (Ur "700 Anor Under Tio Sekel" s. 256, av Lars Bäcklund)
Omnämnd på runsten utanför Skokloster: Omkring 1060. Lät tillsammans med sina bröder resa denna sten efter sin far utanför Skokloster, Uppland. antuitr x auk x kulaifr x auk x kunar x auk x haursi x auk x rulaifr x litu x raisa x stain x at x thord x fadur x sin / fotr x hiuk x runaR "Andvätt och Gullev och Gunnar och Horse och Rolev lät resa sten efter Tord, fader sin. Fot högg runorna." Den omsorgsfullt tillhuggna stenen av randig, blågrå gnejs med glimmer står sedan 1893 rest på en liten kulle 10 m öster om kyrkans korgavel och är ristad på båda sidor, den bakre dock endast med en lansbärande ryttarbild inom dubbel ram men utan runor. Runsidan har alldeles samma ryttare men med ett svärd instucket under armen under ett kors i konstrik upphängning och med ett till större delen avnött glasögonornament nederst. Det hela omges av en långsmalt rektangulär ram med en tvärbalk nedtill, på vilken hästen trampar. Rektangelramen bär den egentliga inskriften, tvärbalken ristarens namn. Stenen avbildades redan 1599 av Bureus, som var djupt intresserad av den, då han ansåg att den där nämnde Tord och hans söner var hans förfäder, vilka också skulle ha gett namn åt "Burelandet", dvs Skobolandet. En gammal sägen har också förknioppat stenen med Flasta borgruin, då "Tord Bure" ska ha bott på Flatsta. Stenen låg då inne i kyrkan, emn torde ha stjälpts om någon gång mellan 1727 och 1819, då runsidan vändes nedåt för att skona den för alltför stark nötning. 1860 upptogs den och uppsattes mot norra väggen, där den fick stå i 33 år. Stenen torde härröra från tiden omkring 1060. Ristaren Fot, som är känd för att ha ristat ett drygt fyrtiotal stenar, var verksam i över 25 år, till in på 1070-talet.

Haursi, Gunnar (I8354)

2960

VARNING FÖR SKRÖNA!!! Läs om legendbildningen på sv.wikipedia.org/wiki/Bure%C3%A4tten
Vapensköld med Hjälm och böjd arm.
Nämnd från 1342 till 1363: 1342 Underlagman 1342 Jordbytesbrev mellan Fartheign unge och hans hustru Ingeborg med Spielbude Spielbudesson 1347 Sigillvittne i Själevad, Åml 1354 Vidimation 1363 Förskälaman å jord i Hållnäs sn, Upl
Farteng var Lagman för Medelpad, samt Storuman. Nämns 1342 -1363 och står i Landsarkivet i Härnösand databas över Bureättlingar. Enligt ett pergamentbrev som är svårtytt står 1402 som dödsår men eftersom " 14 2 = 1402 tredje siffran är nästan helt borta så är det bara ett antagande och enligt brev 1327 står att Nils Fartensson var far till Lagfmannen Farteng Unge. Båda medeltida breven finns kvar på Riksarkivets medeltida avdelning.
Omnämns som lagman i Medelpad 1342 i Svea och Götha höfdingaminne. Nämnd senast 1363. Kallar sig i de gamla handlingarna för Fardens unge. På baksidan till en skifteshandling som han övervakat står: " Denne Fardens unge bodde i Skön i Medelpad, vilken har vunnit en slaktning mot de danske vid Danmarks kyrka i Uppland, varutav hon fick sitt namn, blev så där död." Denna anteckning verkar dock ha tillkommit senare. Fale skall enligt vissa uppgifter ha dött 1402.
Dörren på den gamla medeltida kyrkan i skön lär härstammat från Byreholms Slott ( Reinhold Olsson ) Mest känd är dock en grå stenhäll som ända till dess den Gamla kyrkan revs låg emellan stenporten och kyrkogången, i den nya kyrkan lade man stenen på golvet framför altarringen. Vid restaurerungen 1902 flyttades stenen slutligen ut ur kyrkan, den beskrivs ha en fris runt sin ytterkant och cirklar, i alla fyra hörnen finns malteser kors, på stenen finns finns ett kors och i detta en vid cirkel där en vapensköld är avbildad.
En vapensköld som man alltid kallat Bures Vapen. Det föreställer en krökt arm och ovanför den ett par korslagda bilor. Skön Socken anbragte den beskrivna vapenbilden som sitt Socken Sigill ( se Särbråbocken sidan 80 - 84 )
Källa; Bure Släkten skriven av Marc Hernelind ( sidan 6- 8 , Tolfte Generationen )

Bure, Fale Hin Unge (I6144)

2961

VARNING!!!
Fale hin unge (Herses påstådde far) och Fale hin gamle hör lika lite som Tor och Oden hemma i någon seriös släkttavla. Och eftersom Fale hin unge inte på något sätt kunnat knytas till den ursprungliga Buretraditionen, faller med nödvändighet också dennes historiske motsvarighet, Farthæghn Unge, bort ur Buregenealogien.
/ Urban Sikeberg
Han ska ha gått en ond bråd död till mötes, då han genom svek och list mördades i Lövånger av folk från Kåsböle. (Han blev falskeligen bjuden på bröllop i Lövångers kyrka). Begravd i Lövångers kyrka. Mandråparen blev steglad till döds på Kallholmen. Efter hans död ska sönerna Oluf och Fale ha gjort upp om arvet i en brottningsmatch. Fale, som förlorade, ska ha fått hålla till godo med en fäbod. På detta sätt ska byn Falmark ha grundats.
Bureå Strax norr om Lövånger ca 3 mil eller 2 mil söder om Skellefteå ligger Bureå. Här finns det rester efter ett kloster sedan den tid vi alla var katoliker. Klostret startades av Härse Faleson of Byrestad och senaste abboten Bure her Joh med 14 bröder fanns fram till nedläggningen på 1550 talet. Klostret låg nedströms några hundra meter från kyrkan men på södra sidan om Bure älv på det som idag kallas Klosterholmen. Tyvärr har man byggt nya hus så det finns inte mycket kvar att se. En av bröderna ligger begravd på okänd plats i Lövånger sedan han blivit ihjälslagen av Kasarna som sägs vara innevånarna i byn Kåsböle mellan Lövånger och Bureå. Huruvida det är densamme Rickard som fick avstå fiskerätten i Rickleån till svenska kronan för att han slagit ihjäl en munk berättar inte historien.
Bure kloster "Bura kloster, den stichtade Härse Falesson ab Birstad och började bygga på en homla uti Bure åminna, det blev av hans son Oluf fullbordat, der voro 14 bröder förutom abboten".
Så börjar Johannes Buréus sin beskrivning av "Bure kloster", när han som Sveriges förste riksarkivarie besöker Bureå år 1601. Med dessa rader börjar också den skrivna historien om klostret. Huruvida det legat ett kloster i Bureå eller inte, har forskare tvistat om alltsedan Buréus besök. De flesta har betvivlat hans ord och förklarat berättelsen med att Buréus antagligen "bättrat" på historien för att få en finare släkttavla. Buréus var nämligen bördig från byn på sin mors sida och antog namnet Buréus när han adlades. Dagen forskare har i stället velat göra gällande att det varit ett medletida gille och inte ett kloster som legat på platsen. Gillen var under medeltiden en motsvarighet till våra tiders ordenssällskap och hade som främsta uppgift att hjälpa och värna om sina medlemmar. Oftast stod de i beskydd av något kloster. Vad som nu än funnits på Klosterholmen, som platsen idag kallas, så har det gett upphov till sägner och traditioner, som ännu fortlever i bygden. På den idag helt uppgrundade holmen kan man se lämningar efter åtta byggnader. Genom åren har flera fynd gjorts, bl a av bastomspunna flaskor, lerkärl, smidesverktyg, slagg och nycklar. Det finaste fyndet är en sk bierhahn - allmänt kallad Buretuppen. Det är en fyra centimeter hög bronstupp, som en gång suttit som handtag på en tappkran till en öltunna. Genom jämförbara fynd kan den dateras till slutet av 1400-talet. Härse Falesson var den man som enligt traditionen ska ha grundat Bure kloster. Han var bördig från Birsta i Medelpad. Härse ska ha varit en stor säljägare och en väldigt praktfull man, som i sin dräkt bar såväl silverspänne som silverskenor. Han ska ha gått en ond bråd död till mötes, då han genom svek och list mördades i Lövånger av folk från Kåsböle. Efter hans död ska sönerna Oluf och Fale ha gjort upp om arvet i en brottningsmatch. Fale, som förlorade, ska ha fått hålla till godo med en fäbod. På detta sätt ska byn Falmark ha grundats.I Bureälven ligger en ö som utpekas som "munkarnas örtagård". Vid en nyligen utförd undersökning konstaterades att majoriteten av växtligheten utgjordes av läkemedelsväxter, varav flera arter är unika för Norrland. Ända fram till vårt sekel lekte barnen i Bureå med "monkbann" - ett snöre på vilket man trätt upp ryggkotor av fisk. Kan denna lek ha de katolska munkarnas radband som förebild? Sägner om män i fotsida gråkåpor och en nergrävd klosterskatt talar för att det trots allt kan finnas en viss sanning i Buréus beskrivning. Den omtalade skatten ska under orostid ha grävts ned av munkarna i "Dräkamaln", ett stort klapperstensfält på norra sidan av Bureberget.

Bure, Herse Fahlesson (I6141)

2962

Ved begge barns dåp er han oppgitt som ungkar.

Dåp 1893/1905
https://media.digitalarkivet.no/kb20050330010473

FT 1900 Langø
https://www.digitalarkivet.no/census/person/pf01037496002316

FT 1925 Trondheim
https://www.digitalarkivet.no/census/person/pf01063300054928

Grav minne
https://www.slektogdata.no/gravminner/grav/c92db460-7c30-4d9e-820a-e30b241efa72

Bodde i Rønningssletten 2 i 1925, 2 rom og kjøkken, huseier: Nicolay Persen, Kommuneteljinga 1925 for Trondhjem, re: 4249

Langø, Johan Egelund (I1807)

2963

Ved dåpen kalles hun Charlotte Amalie, Konfirmert 1900 Bodø.

Dåp 1885
https://www.digitalarkivet.no/kb20070216610031

FT 1891 Vågan
https://www.digitalarkivet.no/census/person/pf01053178003989

FT 1900 Bodø
https://www.digitalarkivet.no/census/person/pf01037502003007

Johnsen, Amalie (I29)

2964

Ved den tida han blir gift får han ei bot på 4 dal. 1 ort 15 skill. «for å have Avlet barn med sin kone noget fortidlig» - Det ser ikke ut til at han har tatt dommen svært høytidlig, han har i hvert fall ikke betalt bota, og flere år etter får han en «fornyelsesdom» for «samme hans syndige bedrift»

Jacobsen, Ingebrikt (I2281)

2965

Ved død adresse i Dræggen “Schjelderup”

Schieldrup, Øllegaard Catharine Jacobsdatter “Schjelderup” (I5695)

2966

ved død oppgis alder til 68 År født 1769

FT 1801 Rolvsøe
https://www.digitalarkivet.no/census/person/pf01058509000222

Død 1837 Nr 3
https://media.digitalarkivet.no/kb20070611620402

Hendriksdatter, Berit (I102)

2967

Ved ekteskap enkemann 49 år, ved død oppgies alder som født i 1779, Finsk,Kvænsk

Ekteskap 1808 Ellen
https://media.digitalarkivet.no/kb20070611620381

Ekteskap 1832
https://media.digitalarkivet.no/kb20070611620386

Død 1854 Nr 1
https://media.digitalarkivet.no/kb20050304010856

Johannesen, Thomas (I99)

2968

Ved ekteskap RACKEL ADRIANSDATTER

Andreasdatter, Rachel (I3459)

2969

Ved gifte Mandalen,

FT 1801 Skarvdal
https://www.digitalarkivet.no/census/person/pf01058501001642

Død 1816
https://media.digitalarkivet.no/kb20070607610224

Olsen, Ole (I2988)

2970

Ved giftemål Elise.

Dåp 1894
https://media.digitalarkivet.no/kb20070213670277

FT 1900 Tørnes Sødre
https://www.digitalarkivet.no/census/person/pf01037531001360

Konfirmert 28/6 1908
https://media.digitalarkivet.no/kb10051103210187

FT 1910 Tørnes Vestre
https://www.digitalarkivet.no/census/person/pf01036928002721

FT 1920 Bodø Vensmoenns-Rønvikgaten
https://www.digitalarkivet.no/census/person/pf01074235000188

Skilte seg fra Alfred på begynnelsen av 30-tallet og begynte som oppvartningsdame på båt.
Hun traff maskinisten Reidar Karlsen som som hun giftet seg med på 50-tallet.
De bodde en stund i i New York før de flyttet tilbake til Norge og bosatte seg i Oslo.

Berg, Ingeborg Ollete Eline (I11)

2971

Ved manntallet i 1701 bodde Haagen Abelsøn på Wildmoen i Raen, og hans tre sønner er nevt der(døtre og koner ble ikke nevnt i 1701-manntallet!)  Ifølge Hemnes bygdebok byttet Haagen gård med Arnt Jørgensøn på Walle i 1710.  Haagen døde på Walle i Hemnes, der hans sønn Abel var bosatt. Antakelig hadde Abel tatt seg av foreldrene på sine gamle dager.  Haagen drev tydeligvis som båtbygger. I 1722 ble Han dømt for å ha bygget en ubrukelig hundroms seksringsbåt. Kjøperen måtte ifølge retten få tilbake det han hadde betalt for båten.

Abelsøn, Haagen (I10051)

2972

Ved sitt eget skifte ble Goula Ivarsdatter feilaktig kalt for "Goula Jonnsdatter" (barna hennes hadde også feil etternavn enkelte steder i dette skiftet). Hvis vi derimot ser i hennes bror Lars Ivarsøn Giedvigens skifte 22/6 1729, så ser vi at hennes navn skal være Goula Ivarsdatter (Ifwarsdatter).

Skifte 1720
https://media.digitalarkivet.no/sk20090220630596

Ivarsdatter, Goula (I8288)

2973

Ved skifte etter Kirsten 12 feb 1785 var boet fallitt,Gabriel oppga bruket 1797 og flytter til sønnen på Kjellhus.

Død 1807
https://www.digitalarkivet.no/view/267/pg00000002207510

Pedersen, Gabriel (I1702)

2974

Ved skiftet 1751 eide han; 1 pund og 3 merker i gården Halsen i Hamarøy.

Schjelderup, Anders Jenssøn (I745)

2975

Ved skiftet etter Johanna 1712, var boets brutto 323‑1‑4, gjeld og avg. 65‑1‑4. Penger: 71 dlr. Gull og sølv for 27‑0‑2. Husdyr: 2 hester, 16 kyr. 2 dalkviger, 1 tre‑års okse, 1 dalokse, 15 sauer, 5 jømmer, 5 geiter, 1 bukk.

Hendrichsdatter, Johanna (I8691)

2976

Ved sommertinget 1736 (på Selseth) lot Jacob Olsen, Gratangsbotn opplese et skjøtebrev (nr. 1216) utgitt av farbroren Anders Jacobsen, datert Øver Selsetter 15de Januari 1726 «Kiendis ieg underskrevne Anders Jacobsen og hermed vitterligt giør at have med sin huustrue Maren Jensdatters velberå hue, villie og samtyche, solt, skiødet og afhendet, såsom ieg og hermed selger, skiøder og aldelis afhender fra os og vore sande arvinger til min broders Oluf Jacobsens 6 børn, nemlig 3de sønner og 3de døttre, som hand auflet haver med bem(eld)te min hustruis søster afg. sal. Ane Marie Jensdatter Trane, og deris sande arvinger, både de 2 pund fiskis landskyld med bøxsel. støflehuud og 3dieårstag, som min huustrue arved haver efter sine sal. forældre udi gården Øver Selsetter, så og it punds landskyld i bem(eld)te gård, som hende tilfalt i arv efter sin salig halvbroder Morten Trane, som giør tilsammen een vogs landskyld, så som faderen bem(eld)te Oluf Jacobsen haver af fællie boe medens huustruen levede, såvelsom i sit enchemands sæde adskillige tiider til levnets ophold undsat og os forstragt med gods og penge, så at vi udi alle måder med rigtig regenskab og afreigning ere fornøyde og afbetalte mindste skilling med meste 30 rdl for vågen med påstående huuse og våninger og videre jordens grendser fra field og til fiere, hvorfore vi kiender os og vore arvinger aldeelis ingen ret, deel eller lod at have til eller udi berørte eene vogs landskyld i bem(eld)te gård Øver Selsetter, men at dend skal efterdags være og blive denne qvidsel og at til evindelig odel og eiendom med alle sine lotter og lunder fra field og til fieremål, såvit af Arilds tiid tilliget haver og med rette tilligge bør, uigienkaldet af os og vore arvinger i alle måder, hvilket ieg vil have stadfæstet og bekreftet med dette mit herunder egenhændig skrevet boe-merche, og venlig ombedet sorenskriveren Sr. Walleur til vitterlighed dette at bevidne og underskrive. Datum Øver Selsetter d. 15de januari 1726. - A I S, Anders Jacobsen. Til vitterlighed: J M S, Jørgen Madsen Grøsnes; A M S, Anders Mortensen Wiig. Til nermere stadfæstelse underskriver på ovenmelte dato, A. C. Walleur.1

Skiftet etter Jakob Olsen Trane begynte 9. jan. 1777. Hans arvinger var enken og deres avlede barn. Boets rikholdige sølvtøy var for det meste forsynt med navnemerker eller monogram. Det meste av sølv- og tinn-dekketøyet var merket J.O.S.-M.N.D. (Jakob Olsen - Maren Nilsdatter) eller J.O.S.T.-M.N.D.B., altså T. for Trane og B. for Bagge. På sølvbeger nr. 1 var inngravert: Jens Olsen Trolle - Karen Hansdatter. (Dette peker mot Lavangen og Sverige, kfr. Lauvangr). På en sølvskje stod: H.S.P.E.L.B., 1 do. O.J.S - K.H.D. En sølvskje var merket R.P.D., en do. M.J.D.-H.J.P.S.L. En sølvskje var merket E.B. eller F.B. Et hvitt krus med sølvlokk var merket Jacob Olsen og Maren Nilsdatter Bagge. Ao 1746. Alt tinndekketøy var merket J.O.S.T.-M.N.D.B., untatt en høy tinnkanne som var merket C.S.S. - Av sølv var et beger med ører som omkr. siste århundreskifte ble funnet ved graving i den gamle gårdstomten på Øvre Selseth. Det ble solgt i Tromsø for seks sølvspiseskjeer. Boets midler var 423 rd. 3 ort og 13 sk. Men gjelden var stor, så det ble ikke noe på arvingene.1

I fogd Tønders skattenotater ca. 1739-1743 er Jacob Olsen, Gratangsbotn i Astafjord tinglag skyldig «skipperskatt».

Skifte 9 jan. 1777

Død 1777
https://media.digitalarkivet.no/kb20070604630559

Trane, Jacob Olsen (I3148)

2977

vel næppe den Poul Jonsen, som 1323 var Medudsteder af et Vidne af Nim Herredsthing.

Munk, Poul Jonsen (I6991)

2978

Veldig usikkert om han er far til Henrik Petri

Medelpadius, Peder (I8226)

2979

Vendsyssel ca. 1170

Stenbrikke, Åge (I6821)

2980

Vestre Skardaberg

Audunsdatter, Åsa (I9826)

2981

Vi finner Ole omtalt i Overhalla Bygdebok, bind 2. Han blir der omtalt som en trolig etterkommer av den danske offisersætta Krabbe. Det sies dog inten om hvordan han kom til Overhalla.
På side 480 står han oppført som bruker av gården Svenning på tinget den 10.10.1714 sammen med Peder Hallesen og Ingebrigt Helgsen. Selger var Melchior Meyer.
På side 482 står det at han fikk utskilt sitt eget bnr 3 "Sørsvenning"som han i 1728 overtok for 2 øre. Gården hans ble etterhvert på folkemunne kalt Krabbstu. Her etablerte hn handelsforretning og gjestgiveri.
Ole ble gift med Catharina Wilthagen, de fikk ingen barn sammen. Arvinger var hennes brordatter Dorthe Wilthagen og caspar Wilthagen (pastor på Kongsberg). han arvinger var hans brødre Ingebrigt, Hans og Gjert. Den som overtok Krabbstu ble Jacob, sønn av Gjert. Da Jacob døde i 1748 ble gården overtatt av hans kone Olava om giftet seg på nytt i 1750 med Johan Pedersen.

Skifte 6/11 1737
Arvinger
Ingebrigt Eriksen Sæternes, Nærøy
Hens Eriksen Binderøya, Vikna
Gjert Eriksen død men etterlot seg to sønner
Erik Gjertsen Hammersøen og Jacob Gjertsen Svenning

Overhalla Bygdebok 2
https://www.nb.no/nbsok/nb/df38d6dfb0353ed755ce24af87f38aa2#501

Eriksen, Ole Krabbe (I11378)

2982

Vid Tinget i Piteå 1729-03-31 redogjorde hennes son Klockaren Anders Lestander för hennes släktförhållanden. Två av hennes bröder benämns där Brenholm, men hon kallas enbart Anna Andersdotter. Källa: Norrbottens dombok nr 10, fol. 789, RA.

Andre kilder angir hennes far som Olof Nilsson Brän-Isulavius f.1575 Brändön i Luleå Kyrkehede i Bygdeå

Brenholm, Anna Andersdotter (I4793)

2983

Vifil var sønn av Attil
Hans kone er ukjent. De hadde sønnen Læfil"
Audi og Budli var sjøkonger og for både sammen med hæren sin. De kom med folkene sine til Saxland og herjet vidt omkring der; la under seg Valland og Saxland, og slo seg ned der i landene. Audi styrte over Valland, og var far til Frodi, far til Kjar, far til Ølrune. De ble kalt Ødlinger. Budli hadde Saxland. Han var far til Attil, far til Vifil, far til Læfi, far til Budli, far til Sørli eller Serli og Atli og Brynhild, mor til Åslaug, og denne ætten til Harald hårfagre ble kalt Budlunger."

Attilson, Vifil (I11854)

2984

VIG1. 1/10 1822 i Vågan sogn.
"Fortegnelse paa Ægteviede Piger og Enker i Waagens og Gimsóens
Sogne fra 1. Janúar til sidste Decbr 1822.
1 October, Pige Maren Johanna Eriksdatter med
úngkarl Eiles Hansen Inderste paa Westpolden".

VIG2. 23/9 1841 i Vågan sogn.
"Fortegnelse over de i Vaagó Præstegjeld ægtewiede Personer i
Aaret 1841.
12, Enkemand Eilert Hansón Liland 42 Aar, 23 Septbr
Enke Ingeborg Johanna Hansdtr ibid 34 aar."

Hansen, Eilert (I10015)

2985

Vik
https://www.nb.no/nbsok/nb/822639995ab27b8add8610d8374d937d#87

Larsdatter, Randi (I4867)

2986

Vik
https://www.nb.no/nbsok/nb/822639995ab27b8add8610d8374d937d#87

Hermansdatter, Berit (I4876)

2987

Vincens Lunge (født ca. 1486 i Danmark, død 3. januar 1536 i Trondheim) var en fremtredende adelsmann, medlem av det danske og det norske riksrådet, og den fremste representanten til kong Fredrik I (1523–1533) i Norge.
Han var gift 1523 med Nils Henriksson og Fru Inger til Austråtts datter Margrete (ca. 1495-1565).[bør utdypes]
Lunge studerte i Tyskland, Frankrike og Brabant og tok doktorgrader i filosofi, romerrett og kirkerett. I 1521 ble han professor i jus og rektor ved Københavns Universitet.
Under Frederik I ble Lunge 1523 sendt til det nordenfjellske Norge for å få disse landsdelene til å innordne seg under den nye kongen. Men for å kunne gjennomføre oppdraget måtte Lunge godta strenge krav fra riksrådet. For det første krevde riksrådet at ingen som ikke var av norsk herkomst kunne sitte som høvedsmann på norske festninger eller inneha norske len. For det annet underkjente riksrådet alle kongens disposisjoner som ugyldig før kongen hadde gitt sin håndfestning. Vincens Lunge er i ettertiden blitt oppfattet som en hensynsløs lykkejeger av internasjonal rang[bør utdypes], og spilte en av hovedrollene[bør utdypes] i hendelsene som førte til Norges selvstendighetstap i årene 1536–37[1].
I 1528 overtok Lunge cistercienserklosteret Nonneseter i Bergen. Dette er den største gaven en norsk konge noen gang har gitt til en privatperson. Det var et resultat av Lunges nære forbindelse til Kong Frederik I, som kalte Lunge ned til Danmark og tvang ham på et møte i Flensburg høsten 1528 til å oppgi Bergenhus len, men lot ham beholde Sogn, Jemtland og Vardøhus len. Som kompensasjon skjenket kongen ham dessuten Nonneseter kloster med alt dets gods, slik at Lunge i tiden etter kunne bygge om klosteret i Bergen til sin befestede residens Lungegården[2]. Det fortelles også[av hvem?] at Vincens Lunge røvet et større parti tørrfisk i Finnmark fra erkebiskopens stedfortreder, Per Hemmingsen. For denne ugjerningen ble Lunge arrestert og dømt fra livet for påstått misbruk av myndighet. Men mest sannsynlig hjalp erkebiskopen ham ut av krisen.
Han ble drept i Trondheim i julen 1535 etter ordre fra erkebiskop Olav Engelbrektsson og hans menn.

Lunge, Vincent Vincentsen (I4209)

2988

Vogt von Remiremont

Gerhard II (I8592)

2989

Vollen-Wold-Vold
1711-13 Johan Pedersøn eier med etternemnte som drivere Christopher Christophersøn av ½ wog med skoe og krigsstyreskatt og dagskatt som 3 ort 20 skilling. Axel Larssøn av en ½ wog + skoe, krigsstyr og dagskatt sum 3 ort 24 skilling. Extraskatten i hh til forordning av 21.2.1711, gjeldende for aarene 1711-13, samt forordning 26.4.1718, gjeldende for dette aaret. 
1718 Hans Pedersøn naa som odelseier, med drivere
Lars Pofuelsøn, naa Guldbrand
med
½ wog + ekstraskat 2 ort
Christopher Christophersøn
med
½ wog + ekstraskat 2 ort

Død 1754
https://www.digitalarkivet.no/view/267/pg00000000694945

Christophersen, Christopher (I6626)

2990

Væbner i Jylland Ridder Optræder 1327

Ågesen, Anders (I6818)

2991

Vær dog opmærksom på, at der samtidig findes en Bernt Hanssøn, nævnt som rådmand i Tønsberg 22 Apr 1510 [DN XI 288, DN XI 290] og 11 Okt 1524 [DN III 1096].

Ambesson, Bent (I8128)

2992

W J Lind kom til Kjøpsvik den 26 mai 1784 og fikk Kongelig bevilgning 30 okt 1785 og Kongelig skjøte 4 okt 1786.J W Lind var en driftig mann ,drev med handel,gjestgiveri og jektebruk i stort omfagn.I skiftet etter Willum er det oppført 14 gårder eller gårdparter,jekta og 11430 riksdaler han var en rik mann.

Dår 1742
https://media.digitalarkivet.no/kb20071029640520

Ekteskap 1789
https://media.digitalarkivet.no/kb20071105610389

FT 1801 Kybsvik
https://www.digitalarkivet.no/census/person/pf01058479001487

Død 1802
https://media.digitalarkivet.no/kb20071105610354

Lind, Willum Jacobsen (I174)

2993

Was the founder of Dal Riata dynasty of Argyll and Kintyre (Scotland). He came with his brothers, Angus and Loarn, from Ireland and established a settlement in Scotland. Acceded 490.  The Dal Riata, the people from which the Scottish kings are descended from, were originally settled on the north east coast of Ireland. Perhaps as early as the third century, and no later than the fifth century, they began to settle on the west coast of what is now Scotland. It is in the late fifth century that the names begin to take on some historical credibility. In any case, the ruling dynasty of the Dal Riata had established itself in the area corresponding to modern Argyll by the late fifth century. Almost all historians, with one or two notable exceptions, accept unbroken descent from Fergus Mor, the first king of Dal Riata, to the present day. Most historians believe that the long line of Irish Monarchs back to Adam were fabricated by medieval monks. Stuart begins his line with Eochaid Muinremur, Fergus' grand father.

Fergus I Mor "the Great" MacErca (I11305)

2994

Wealhþēow (also rendered Wealhtheow or Wealthow) is a legendary queen of the Danes in the Old English poem, Beowulf, first introduced in line 612.
She is the Wulfing queen of the Danes. She is married to Hroðgar, the Danish king and is the mother of sons Hreðric and Hroðmund and also of daughter Freawaru. The meaning of her name is disputed. One possible translation is "foreign slave".
In her marriage to Hroðgar she is described as friðusibb folca, 'the kindred pledge of peace between peoples', signifying the Wulfing and Scylding interdynastic allegiance. Hence she is termed both 'Lady of the Helmings' (by descent, of the Wulfing clan of Helm) and 'Lady of the Scyldings' (by marriage and maternity).
Two northern sources associate the wife of Hroðgar with England. The Skjöldunga saga, in Arngrímur Jónsson's abstract, chapter 3, tells that Hroðgar (Roas) married the daughter of an English king. The Hrolfs saga kraka, chapter 5, tells that Hroðgar (Hróarr) married Ögn who was the daughter of a king of Northumbria (Norðhymbraland) called Norðri.

Wealthow (I4707)

2995

Wendel Eliæsdatter

1725 - Sørherøe
1729 - Ytterøxningen

Eliasdatter, Vendel (I6072)

2996

Wilhelmine Brandt skriver i innledningen til si bok om Benkestok-slekta: "Som denne Slægts Stamfader nævnes: Tord Benkestok, om hvem man kun hved, at han hadde følgende 2 Sønner: Jon og Trond" (se nedenfor). Denne Tord Benkestok, som levde en gang mellom 1350 og 1450, kan være sønn av Trond og barnebarn av Tord i Strand, og det lar seg ikke utelukke at han kan gjenfinnes i de bevarte historiske kildene fra Båhuslen. Han kan også være identisk med den Tord Jonsen som eide Ytre Galgen bygård i Bergen før Trond Benkestok.

Benkestokætta holdt også til i Ryfylke, der Talgøy i Sjørnarøyane og Haraldseid i Skjold var sædegård, og i Sogn, der Jordanger var sædegård. Senere flyttet slekten seg nordover og Melø Gård i Meløy blir utgangspunkt for slektens store utbredelse i det nordafjelske.

Benkenstok, Tord Trondsson (I300)

2997

Willatz Bing var sønn av rådmann Jens Bing i Trondheim. I 1696 ble han ordinert til personellkapellan i Beistaden, i 1711 ble han res. kapellan til Nærøy, og i 1719 ble han misjonær til Skjervøy. I 1722 ble han residerende pastor til Nesna, et embete han uten biskopens vitende forlot. Samme år ble han sogneprest i Hadsel mot å besørge skolehold for 42 samefamiliers barn, noe han senere vred seg unna. I 1735 ble han prost i Lofoten og Vesterålen. Han var gift med Magdalene Susanna Lund (1686 - 1764), en prestedatter fra Snåsa.

Bing, Willads Jensen (I183)

2998

Wilmitz, Rygen

de Podebuz, Nicolaus (I11506)

2999

Wæraas-Nygård

Toraldesdotter, Eline (I6739)

3000

1 Feb 1728, Skifte. Nevnt bl. borgerskapet 1714-1715

Røst, Hans Nilsen (I5760)

Hurtig linker

Webmaster Message

Vi prøver å dokumentere alle våre kilder i dette familietreet.
Hvis du har noe å legge til, la oss høre fra deg.
Tusen takk !

Notater

Hurtig linker

Webmaster Message

Kontakt oss