Abreham Johan Carlberg

Abreham giftet seg med Dorthea Christensdatter 8 Des 1843, Saltdal, Nordland. Dorthea (datter av Christen Jørgensen og Berit Holgersdatter) ble født 18 Okt 1824 , Øvernesdalen, Saltdal, Nordland; døde 11 Jan 1859, Solvågli, Junkerdal, Saltdal, Nordland. [Gruppeskjema] [Familiediagram]

1. Carl Abraham Abrahamsen ble født 4 Jul 1843 , Junkerdal, Saltdal, Nordland; døde 24 Mar 1924, Siriheimen, Vassbotten, Saltdal, Nordland.

Andre Hendelser og Egenskaper:

• Yrke: Jordbruker

Notater:

Bosted Bleiknes, Nordnes, Saltdal, Norge

Død 1850 Nr 1
https://media.digitalarkivet.no/kb20050421030067

Gustav giftet seg med Eva Katarina Israelsdotter 1810, Arjeplog, Norrbotten, Sverige. Eva (datter av Israel Andersson og Gjertrud Margreta Olufsdotter Laestander) ble født 14 Mar 1790 , Sorseleholm, Sorsele, Västerbotten, Sverige; ble døpt 15 Mar 1790 , Sorsele, Västerbotten, Sverige; døde 14 Aug 1863, Nordnes, Saltdal, Nordland; ble begravet 22 Aug 1863, Saltdal, Nordland. [Gruppeskjema] [Familiediagram]

Notater:

Eva Katarina fikk en tragisk död da hun ved et ulykkestilfelle ble skutt ihjel. Dette fremkommer i kirkebok fra Saltdal.

Død 1762 Nr 25
https://media.digitalarkivet.no/kb20050421030088

Andre Hendelser og Egenskaper:

• Yrke: Hyttmester,Nasa Sølvgruve

Notater:

Då han är 23 år, 1788, står Abraham Carlberg som hyttmästare. Den unge hyttmästaren bör ha varit en eftertraktad äktenskaps kandidat bland de yngre kvinnorna i Arjeplogs socken. Hans friarfärd går till nybygget Gustavsholm och till nybyggaren och klockaren Pehr Olofssons dotter, Brita. de gifter de sig 1793 och då väntar Brita sitt andra barn. Under åren 1793 - 1803 står familjen under "Bruksfolket, Adolf-ström" i kommunionboken 8) för Arjeplogs socken.
Av samma bok får vi veta att Abraham Carlberg ej är närvarande åren 1797, 1799 och 1802. Posten som hyttmästare kan inte ha varit någon lättsam uppgift. Då man studerar Nasafjällsbolagets verksamhet åren 1770 - 1810, hittar man många likheter med dagens företagsetableringar i Norrlands inland.
Företaget har redan från starten svårigheter och de fortsätter under hela perioden. Ekonomin är ansträngd, extra uttaxeringar måste göras och redan 1778 begär ägarna ett lån hos K M:t. De ansvariga ledarna för verksamheten avlöser varandra. Majoren Johan Fredrik Carpelan lämnar direktionsbefattningen i bolaget år 1785 för att bli landshövding. Under några år finns kaptenen Georg Reinhold Palmstruch, en av intressenterna, som ansvarig för driften.
Notarien Fredrik Jonsson kommer till Adolfström 1796 och blir kvar ungefär fem år. Hans förvaltaretid betyder fortsatta problem för bolaget. Delägarna måste återigen skjuta till friskt kapital. Enligt en rättegång mot Jonsson i Piteå 1802, där Abraham Carlberg var närvarande, hade cirka 70 lottägare under fyra år satsat 7 240 Rdr. Under Jonssons år vid silververket ligger också driften vid hyttan nere åren 1797 - 1800.
Då notarien lämnar bruket överlåter han sina rättigheter i bolaget till den tidigare omnämnde majoren Stael von Holstein, som var en av Jonssons större borgenärer. Majoren är ingen bergsman, men han lämnar Stockholm och flyttar trots detta upp till Adolfström och övertar ledningen för bolaget från 1802. Som en notis kan nämnas, att majoren och hans son, Carl Georg, hade blivit anhållna i samband med mordet på Gustav III.
Myndigheterna misstänkte dem för att ha haft vetskap om planerna, men de släpptes och förklarades oskyldiga. Stael von Holstein var ingen gruvexpert och därför tog han med sig f d brukspatronen Leonard Horneman från Dannemora upp till Adolfström. Denne stod för det bergverkstekniska kunnandet. Majoren själv var mer intresserad av jordbrukstekniska frågor. Hans tes var, att en förutsättning för gruvdriften vid Nasa-fjäll var en fast arbetarstam och den skulle åstadkommas genom kolonisering och uppodling av lappmarken.
Han satte också genast igång med sitt uppodlingsarbete i bland annat Adolfström och Kasker. 1 Adolfström dikades t ex nära 1 000 tunn-land myr- och ängsmark till en kostnad av cirka 1300 Rdr. Han råkar dock snart i ekonomiska svårigheter. Bruksdriften ger honom knappast några inkomster, medan odlingsarbetet drar stora summor. 1 mars 1807 får han 3000 Rdr i statligt stöd på vissa villkor. I beslutet sägs bl. a. att 2000 Rdr skall användas för att undersöka om det lönar sig att fortsätta gruvdriften. Det stipuleras vidare, att undersökningen ej skall göras av bolaget utan lämnas ut på entrepenad. Majoren får också andra penningbidrag. Kung Gustav IV Adolf är intresserad av verksamheten för uppodling och lämnar åren 1805 - 1808 ett årligt bidrag med 1000 Rdr.
Den nyss nämnda undersökningen, om det skulle löna sig att fortsätta gruvdriften, hade varit aktuell långt tidigare. Redan 1782 fanns ett detaljerat förslag om att indriva den s.k sydvästra Stollen in under Stollgruvan i Nasa och göra ett genomslag. År 1808 kostnadsberäknades arbetet till 2296 Rdr och lämnades ut rå anbud av Bergskollegium. Abraham Carlberg fick arbetet på ett anbud på 1700 Rdr.
Hyttmästaren hade rekommenderats av brukspatron Horneman, som i brev till Bergs-kollegium skriver "...Han känner folket, kan tala med lappar-na på deras eget språk, känner gruvarbetet och är en pålitlig man...." Etreprenadkontraktet mellan Bergskollegium och Carlberg innehåller ett antal detaljerade villkor. Arbetet skall påbörjas 1808 och göras klart under följande år. Entreprenören, hyttmästaren, skall stå för alla redskap och allt material som behövs. Samtidigt skall all malm som erhålls under arbetet tillfalla honom. 1 samma kontrakt åtar sig Bergskollegium att skriva till landshövdingen i Umeå och uppmana denne att genom olika åtgärder, underlätta för Carlberg att genomföra arbetet. Landshövdingeämbetet utfärdar en skrivelse den 30/5 1808, där det sägs, att åborna i Arjeplog skulle "...genast och vid laga ansvar sig infinna för att skjutsning emottaga samt till destinerad ort mot betalning framforsla...."
Kronolänsmannen i Arjeplog skulle samtidigt lämna Carlberg all den hjälp han kunde behöva för att genomföra transporterna. Landshövdingens brev lästes upp i Arjeplogs kyrka den femtonde maj, men då var snöföret i fjällen i stort sett borta och det innebar, att arbetet inte kunde starta under 1808 utan fick lov att uppskjutas. I april året därpå, hade länsmannen kallat sexton nybyggare med hästar för att utföra transporter upp till Nasafjäll för Carlbergs räkning. Ingen nybyggare ställde upp och hyttmästaren fick själv se till att den proviant och det material, som kunde behövas under arbetet, fraktades upp till gruvan. Man hämtade också en del verktyg och förnödenheter från Norge. Arbetet kunde påbörjas i maj och fortsättas till i september, då vintern var i antågande, utan att man kunnat göra något genomslag.
I april 1810 återupptogs arbetet och bedrevs under sommaren fram till sista augusti, då man gjorde ett genomslag. Resultatet var negativt. Någon ny malm hade man inte funnit. Kostnaden för entreprenaden översteg anbudet med ca 500 Rdr. Detta var slutet för gruvdriften i Nasafjäll. Det var också slutet på majoren Stael von Holsteins tid som ledare för bolaget. Hans ekonomiska bekymmer hade inte ändrats.
Hösten 1809 hade han begärt hos riksdagen att under sex år få ett årligt bidrag med 2000 Rdr. Pengarna skulle användas till att stödja hans odlingsverksamhet. Riksdagen avslog hans begäran och majorens drömmar om sig själv som den store kolonisatören och uppodlaren i lappmarken gick om intet.
År 1810 lämnar han majorsgården i Adolfström och sitt norr-ländska äventyr. Han är utfattig och ruinerad.
Fordringsägarna är många och den störste långivaren inom Arjeplogs socken är hyttmästaren Carlberg. Det är dessa fakta som ligger bakom ett brev, som omtalas av Brome'. Majoren skall i ett brev vid sin flyttning ha överlämnat all sin lösegendom till Carlberg. Möbler, redskap, husgeråd, kreatur m. m korn alltså i hyttmästarens ägo. Detta kan också utläsas av den bouppteckning, som upprättas efter Abraham Carlbergs död.
Jag skall längre fram återkomma till den. Nasafjälls andra epok var till ända. gruvdriften hade inneburit stora ekonomiska satsningar av intressenter och enskilda. För många människor medförde engagemanget ruin. Nybyggare och samer hade länge stått i opposition till bolaget och dess verksamhet och bland dem måste nedläggelsen ha mottagits med till fredsställelse. Där fanns nu gruvan och hyttplatsen med byggnader, inventarier och redskap som en påminnelse om ett misslyckande.. Både Brome och Petrus Læstadius berättar i sina skrifter om vad som sker i Nasafjäll och Adolfström under åren närmast efter 1810.
Abraham Carlberg spelar, enligt de båda, en framträdande roll i sammanhanget. Silververksbolaget hade inte upphört, men det fanns ingen direktör och ingen styrelse. Carlberg började efter 1810 att sälja ut bolagets inventarier och tillhörigheter. Mycket av godset gick till Norge och ibland till långväga spekulanter, Dé kom till exempel ända från Stavanger. Oftast samlades uppköparna vid hyttplatsen i Adolfström och man kan anta, att då affärerna gjordes upp firade man detta och festade om.
Plötsligt slog dock verkligheten till. Sommaren 1821 fanns en annons införd i Post & Inrikes Tidningar. Där kungörs att några av Nasafjälls silververks lottägare kallar till bolagsstämma i Råneå. En bolagsstämma brukar innebära en genomgång av bolagets ställning, en summering av tillgångar och skulder.
En granskning av Carlbergs förehavanden, åren efter 1810, skulle otvivelaktigt ha berett honom svårigheter. Hyttmästaren slapp dock denna granskning. Det är en av de sista septemberdagarna 1821. Hyttplatsen vid Adolfström ligger de. I en kåta på södra sidan av Laisälven, mitt för Adolfström, finns samen Sjul Larsson.
Han ser plötsligt något ovanligt vid hyttplatsen. Rök stiger upp mot morgonhimlen och följs av eldsflammor. Elden sprider sig och följande morgon är hyttan, kvarnen och malmboden borta. Branden innebär naturligtvis, att det är omöjligt att göra någon redovisning av bolagets inventarier, verktyg och andra materialier. Branden, som ödelade hyttplatsens byggnader, men skonade bostadshusen, kom mycket lägligt. Så tyckte också många Arjeplogsbor.
Deras misstankar och anklagelser riktades mot Abraham Carlberg och fördes också vidare till myndigheterna. Förre gruvfogden Carl Laestadius skriver brev till bergmästare Quensel den 14 okt. 1821. Där påstår han, att man i Arjeplog allmänt anser, att Carlberg är den som ligger bakom branden.
Laestadius själv är av samma åsikt och han säger om sin forne medarbetare i bolaget "...ty mannens levnad är liderlig..." Den rättsliga maktens företrädare, länsman Vallström, har också att rapportera branden. Han uppger bl. a att Carlberg vid tiden för branden uppehöll sig i några samebyar nära Adolfström. De båda brevskrivarnas anklagelser och antydningar får inte stå oemotsagda. Carlberg, som fått kännedom om breven, begär avskrift av dem hos bergmästaren.
Han kommenterar sina vedersakare ...Dessa goda män äro mina vänner, men tadlanden söka övertyga mig, att vänner kunna och ingå i dårars förmak; nog av, möjligt är, de kunna även vara skurkar, fast de äro gråhåriga..." Mönstret mot en misstänkt tycks aldrig förändras. Den "allmänna opinionen är alltid snabb att uttala sin åsikt, Den avger ofta sin dom, innan någon rättslig prövning skett och innan den misstänktes skuld eller oskuld klarlagts.
Hade Abraham Carlberg något att göra med branden vid hyttan? Det får vi aldrig veta. Bruksbranden kom aldrig att prövas av rätten och den misstänktes roll i sammanhanget blev aldrig klarlagd.
Förklaringar:
Kommunionbok = här infördes uppgifter om församlings bornas nattvards gång.
Stoll = dagort; vågrät gång som leder in i malmberget.
Källa : Individen i historien en släktkrönika Av Sam Engman Strömsund….

Abreham giftet seg med Britha Phersdotter Holmström 18 Mar 1793, Arjeplog, Norrbotten, Sverige. Britha (datter av Per Olofsson Holmström og Cecilia Andersdotter) ble født 13 Nov 1771 , Kuorrokveik, Arjeplog, Norrbotten, Sverige; døde 1807, Sakkavare, Arjeplog, Norrbotten, Sverige. [Gruppeskjema] [Familiediagram]

Israel giftet seg med Gjertrud Margreta Olufsdotter Laestander 1788, Sorsele, Västerbotten, Sverige. Gjertrud (datter av Olof Larsson Laestander og Anna Mårtensdotter) ble født 2 Okt 1769 , Kasker, Arjeplog, Norrbotten, Sverige; døde 22 Apr 1856, Båtjaur, Arjeplog, Norrbotten, Sverige. [Gruppeskjema] [Familiediagram]

Andre Hendelser og Egenskaper:

• Yrke: Gruvfogde,Nasa Sølvguver

Notater:

Soldat med namnet Forssman 1762. Någon gång 1772/1773 kom Abraham Nilsson Carlberg, Arjeplog och Adolfström. Han finns där år 1773. För det året finns en notering i Arjeplogs och Silbojokks kyrkoräkenskaper "...betalt Carlberg för kyrkstugans flyttande..."
Abraham Nilsson Carlberg flyttar tillsammans med hustrun Catharina Hansdotter och barnen Ulrica (f. 1764) och Abraham (f. 1765) från Meldersteins bruk i Råneå. Man kan spekulera i varför familjen lämnar järnbruket i Råneå, dit man kommit 1766, och överger de trakter, där man har sina rötter.
En förklaring kan vara att Abraham insåg, att bruket i Råneå ej hade någon framtid, vilket också besannades. En annan förklaring kan sökas hos Jonas Meldercreutz, ägaren av Meldersteins bruk. Denne kallas, som tidigare nämnts, av det bildade Nasafjällsbolaget som sakkunnig, för att resa till Nasafjäll och undersöka förutsättningarna för den planerade, nya bergsverksrörelsen.
Kanske är det så, att Meldercreutz rekommenderar Abraham f.1738 till det nya bolaget som en allmänt kunnig och driftig person. Skäl finns som talar för detta.
Carlberg är en duktig byggnadsarbetare framgår av Arjeplogs och Silbojokks kyrkoräkenskaper för åren 1773 - 1800. Där finns nästan varje år under perioden noteringar, som talar om, att han anlitats av kyrkan för olika arbeten.
Han levererar tjära och byggnadsmaterial till kyrkan. han brädfodrar väggar, tjärar tak och väggar, lagar, stålsätter vässar griftyxor.
Hans huvudsakliga verksamhet är dock vid bruket. I förhörslängden för Arjeplog åren 1772 - 1826 står under "Bruket Adolfström" upptaget "Gruvfogden Abraham Carlberg 1738 - 1803." I kommunionboken för åren 1774 - 1803 finns han under rubriken "Bruksfolk." Hans arbete vid bruket finns också omnämnt i litteraturen.
Hans Gillingstam har i Släkt och hävd nr 10, 1975, redovisat Abraham Carlbergs härstamning. Han har bl a studerat, kyrkoherdens i Dorotea, Jonas Nensèns, samlingar. Där har Carl Laestadius på 1820-talet lämnat följande upplysningar om Abramham Nilsson Carlberg och hans son med samma förnamn "....stadnade efter auctor i Adolfström och hade uppsikt över folket; född 1765 död 1824 15/3: fadern Abraham Nilsson Carlberg arbetade jemte auctor vi vid Verket, förut vid Råneå bruk, född i Piteå i Kalamark, större än sonen, tjock, stark…"
Janrik Bromè berättar också om Carl namnet gäller två personer, Laestadius och Abraham Carlberg, men uppmärksammar inte, att det senare dels Abraham Nilsson Carberg (f. 1738) och dels sonen Abraham (f. 1765). Bromès uppgifter blir därför något svårtolkade. Den ovan nämnde Carl Laestadius var född i Arjeplog och hade utbildats till guldsmed i Stockholm.
Han hemkallades därifrån 1772, skickades till Sala för att studera och lära smältarbetet i hyttan. Hösten 1775 utfördes under hans ledning de första smältningsförsöken i Adolfström. De två första försöken misslyckades och Laestadius avskedades från tjänsten som hyttmästare Sommaren 1778 kommer en expert, Jean Arndt Cornèer, från Sala till Adolfström och utföra ett antal provsmältningarLæstadius undervisas av Cornèer och tas till nåder.
I detta sammanhang skriver Bromè "..,.Under Cornèers vistelse i Adolfström syns även den vid denna tid och sedan mitten av 1770-talet som bergsfogde tjänstgörande Abraham Carlberg ha tillägnat sig en viss insikt i smältareyrket. Senare satte han sig grundligare in i detsamma och tjänstgjorde i många år som hyttmästare, medan Laestadius övertog bergsfogdesysslan. ..... " Det är svårt att avgöra om ovanstående citat endast handlar om Abraham Carlberg d.ä. (den äldre) eller om också sonen, Abraham Carlberg d.y. (den yngre) finns med i bilden.
Mycket talar för att den hyttmästare som Bromè senare skriver om i samband med malmtransporter år 1786 är Abraham Carlberg d. y. Det finns en icke belagd traditionsuppteckning, som talar om att sonen Abraham hade sänts till Sala silververk för att lära sig malmsmältning och sedan återvänt till Adolf-ström för att bli hyttmästare.
Ostridigt är i alla fall, att Arbraham senast 1793, då han gifter sig vid 28 års ålder, står som hyttmästare. Abraham Nilsson Karlberg bör delvis ha lämnat arbetet vid verket någon gång under 1780- talet.
År 1782 övertar han nybygget Sakkavare, lom anlagts på 1760-talet och nu blev bruksnybygge. Samma år hade han dessutom annat arbete, som upptog hans tid. Kyrkräkenskaperna berättar om ett nybygge för kyrkans räkning.
"....1782 d. 3 Junij Refs neder den gamla klockstapelen på allmogens bekostnad utaf bruksarbetaren vid Adolfströms Silwerk Abraham Nilsson Karlberg med biträde af Nybyggaren Norrhom av Arjeplogs byn Jon Perssons son Pehr Jonsson, deröfver för 38 Rdr 42 R Specie i ett som alt åtagit sig at en stapel alla de trämaterialier, och i den nedanrefnes ställe uppbygga en ny klockstapel, hvartill de lade grunden för bemälte år 4 och 5 Junij och 6 derpå följande börjades sjelfva byggnaden, hvilken de undantagandes högsta höbergningstiden, bragte så vidare att de d. 12 November förr bemälte år satte upp den större klockan på sitt ställe och mindre d. 23 den derpå följande December.
Syn på klockstapelbyggnaden hölls af Herr Crono; Befallningsmannen Välbemärkte Herr Olof Hollsten och Bergs-fougden Herr Carl Læstadius i närvaro af Expeditions Länsmannen Daniel Læstander jämte några deputerade af allmogen. 30 januari 1783......... "
Källa: Individen i historien Sam Engman Strömsund

Abreham giftet seg med Catarina Hansdotter 31 Jan 1762, Piteå, Norrbotten, Sverige. Catarina (datter av Hans Andersson og Brita Olsdotter) ble født 16 Sep 1730 , Svensbyn, Piteå, Norrbotten, Sverige; døde 1805, Adolfstrøm, Arjeplog, Norrbotten, Sverige. [Gruppeskjema] [Familiediagram]

Notater:

Tillhör en av Arjeplogs äldsta nybyggare släkten från Kurroqveik, Arjeplog. Både hans far Olof Jacobsson ( 1720 -1804 ) och hans farfar Jacob Olofsson ( 1687-1766 ) var tingstolkar P. Læstadius nämner, att Jacob Olofsson troligen var av samisk börd. Nämnas kan att en bror till Per gifte sig med en syster till Abraham Karlberg den yngre.

Per giftet seg med Cecilia Andersdotter 26 Des 1764, Arjeplog, Norrbotten, Sverige. Cecilia (datter av Anders Johansson og Anna Barbro Olofsdotter Laestander) ble født 24 Okt 1734 , Arvidsjaur, Norrbotten, Sverige; døde 1820, Gustavsholm, Kuorrokveik, Arjeplog, Norrbotten, Sverige. [Gruppeskjema] [Familiediagram]

Andre Hendelser og Egenskaper:

• Yrke: Kateket.Torpare

Notater:

KyrkVaktare i Sorsele, och den första kateket i Umeå Lappmark. De sista åren af sin lefnad blind, bestridde sin tjänst så länge som han hade syn med utmärkt nit.

Same (Lapp) KyrkVaktare
Född (Lycksele AI:4 1788-1809 s.101 b.3/3)
Död (O. Egerbladh Knaftenbok. 70)
Död 5 april 1803 på sitt 87:e år enligt Sorsele C:1.
Ur begravningsboken: Lappen Anders Persson från Granbyn (Grans lappby) född 1719 22/2
war KyrkVaktare i Sorsehle, och den förste Catheehet i Umeå lappmark: Dödde år 1803 25/3,
var de siste 7 åren af sit lefnad blind, bestridde sin tjenst, så länge han hade syn, med utmärkt nit.
Vigsel (Lycksele AI:4 1788-1809 s.101 b.3/3)

Anders giftet seg med Katarina Hansdotter Jul 1747, Sorsele, Västerbotten, Sverige. Katarina (datter av Hans Hansson og Anna Mårtensdotter) ble født 24 Jan 1724 , Stensund, Sorsele, Västerbotten, Sverige; døde 16 Feb 1804, Sorseleholm, Sorsele, Västerbotten, Sverige. [Gruppeskjema] [Familiediagram]

Notater:

Död af ålderdomsbräcklighet som torparen Anders Pehrsson änka Karin Hansdotter från Sorsele-Holm.

Andre Hendelser og Egenskaper:

• Yrke: Klokker

Notater:

Efterträdde sin farfar som klockare i Arjeplog
Första nybyggare i båtsjaur, var Olof Lestander.Den exakta tidpunkten för bosättningen på Aisatvallen är omöjlig att fastställa. I husförhörslängden för åren 1772-1826 fanns dock nybygget Båtsjaur upptaget med olof, hustru och åtta barn införda. Äldsta dottern var född 1761.
Det första syneinstrumentet över nybygget i Båtsjaur är upprättat 26 oktober 1774. Där framgår det att Olof hade åker till ett tunnlands utsäde, att jordmånen bestod av grå sandmylla, att den var mycket kall och frostländig och att ängsmarkerna kunnat avkasta 52 vinterlass hö. Att det tog så lång tid som 14 år innan nybygget synades formellt berodde på att nybygget var anlagt på lappskatteland.
I och med att han förvärvat lappskatteland hade han också dispositionsrätt till området. Innebar att nybyggaren ostörd kunde börja sin nybyggarverksamhet långt innan myndigheterna uppmärksammade saken och krävde skatt också för nybygget. Troligtvis köpte Olof lappskattelandet av en same ur släkten Addak.
Gruvan i Nasafjäll hade legat öde i över hundra år när driftern återupptogs 1770. När bolaget startade sin gruvverksamhet så ansökte de om vissa privilegier, bland annnat att få uppta ett antal egna nybyggen samt skriva kontrakt med hågad person att bosätta sig på nybygget. Även nybyggare som redan etablerat sig fick finna sig i att deras nybygge blev insynat under Nasafjällbolaget. Nybygget i Båtsjaur kom att höra till den sista gruppen. 2 / 11 1781 skrev Olof kontrakt med bolaget.
Insyningen som gjordes innan kontrakten berättar lite om nybygget
Åbyggnader : En gammal förfallen Stufa, en dito kåta, ett fähus i godt stånd, ett stall sammanledes, en hölada vid fähuset, en ny stolpebod och en gammal mjölkbod.
Åker: Kring gården på alla sidor, består av fin sandmylla till tolf kappeland, dessutom finns utrymme till tu tunnlands åker. Ängar, 32 skrindland, godt husbehovsfiske och tillräckelig skog samt godt mulbete.
År 1791 överlämnade Olof en tredjedel av hemmanet till sonen Lars Olofsson Lestander.

Olof giftet seg med Anna Mårtensdotter 28 Des 1760, Arjeplog, Norrbotten, Sverige. Anna (datter av Mårten Turesson og Barbro Hansdatter) ble født 1731 , Gran, Sorseleholm, Västerbotten, Sverige; ble døpt Apr 1731 , Granbyn, Sorsele, Västerbotten, Sverige; døde 1814, Båtjaur, Arjeplog, Norrbotten, Sverige. [Gruppeskjema] [Familiediagram]

Notater:

Same